Arkiv X: Säsong 1 (1993)
Morbida men mysiga mysterier med Mulder (och Scully)
"Tell me I'm crazy."
"Mulder, you're crazy."
En av många snarlika konversationer mellan rationella Scully och UFO-troende Mulder, FBI-agenter båda men med vitt skilda synsätt på världen.
Karaktärsprofilering
Objekt 1: Fox Mulder (David Duchovny)
Oxford-utbildad psykolog och något av ett problematiskt snille. Har sina skäl att ta långsökta historier på allvar; som liten såg han systern föras bort av utomjordingar för att försvinna för gott. Arbetandes på nåder, överblickad av en poster med ett flygande tefat och texten 'I want to believe', ägnar han sig åt fallen i 'Arkiv X', fulla av gamla och nya oförklarliga fenomen. Med sardonisk självdistans omnämner han sig som 'FBI's most unwanted' och kan driva med byråkollegornas uppfattning om honom. Hans torra humor, lugna beteende och ovilja att engagera sig i det sociala spelet och karriärsklättrandet antyder att de stora saker han tror sig vara på spåren får status och andra triviala aspekter att kännas oviktiga. Samma övertygelse får honom dock att ta stora risker och ibland tänja på gränserna.
Objekt 2: Dana Scully (Gillian Anderson)
Tilldelas den otacksamma uppgiften att bli byråns övervakare över den egensinnige kollegan (eller som det heter, 'assistera honom'). Ett litet kors runt halsen vittnar om att hon kanske är beredd på att tro på saker bortom den vetenskapligt verifierade sfären men hon envisas med att försöka hitta naturliga förklaringar till det mesta - ett beteende som kommer hänga i långt efter att hon sett digra bevis på att världen är mycket märkligare än hon tror. Har en lovande karriär framför sig men uppvisar en obenägenhet att stämma in i kollegornas gyckel och UFO-skämt.
Ofta käbblande men sympatiskt inställda gentemot varandra far de runt i staterna, flashar sina FBI-brickor, frågar ut såväl militära toppar som bonnläppar och flummiga ungar och applicerar sin kombinerade begåvning på diverse märkliga fall. Hemligheter, regeringskonspirationer, pusselbitar som tillsammans skapar en allt mer omstörtande bild - och så mer fristående avsnitt med 'oberoende' konstigheter som inte har med den rödaste tråden att göra; receptet var föga förvånande framgångsrikt och blev Chris Carters stora hit, trots att han allra helst ville skapa "Millennium". När han väl fick chansen att göra sin drömserie väckte den ironiskt nog inte alls samma gensvar hos den stora massan. "Arkiv X", däremot, är fortfarande något slags mål dit många mystiska serier strävar och säkerligen ett av skälen till att bolag vågat satsa pengar på knasigheter som "Lost". Carter å sin sida skickade säkert en tacksam tanke till David Lynch för att ha breddat vägen med "Twin Peaks".
Första säsongen känns numera ibland barnsligt enkel. Det är inga problem alls att hänga med i svängarna och chockerna känns numera inte alltid så chockerande. Men det finns en mysig och ibland oroande stämning och många bra idéer. Plotten tjocknade sedan för varje säsong och för egen del tappade jag de flesta av trådarna någonstans i mitten, med enstaka sedda avsnitt och ett lite förvirrat återbesök när "Fight the Future" nådde biodukarna.
Att Mulder över huvud taget får fortsätta jobba med sina X-filer, fall som inte passar in i den vanliga, prydliga mallen av begripliga mord och andra dåd, kan tyckas lite konstigt men det visar sig att inte alla högre upp i hierarkin ser med ogillande på hans efterforskningar. Redan i andra avsnittet presenterar sig (eller inte, han säger aldrig sitt namn) en märkligt insatt främling med välmenande råd som Mulder förstås inte är sen att ignorera. Den glädjelöst kedjerökande Cancermannen (William B. Davis) träffar vi tidigt på, även om hans roll är dunkel. Skinner (Mitch Pileggi) dyker upp sent i säsongen men skulle bli en av de viktigaste sidokaraktärerna.
TV som medium för ambitiösa historier har nuförtiden en hög status igen, inte minst tack vare HBO:s många mästerverk, men var i största allmänhet en ganska blek värld på den här tiden. "Arkiv X" satte dock nivån högre än de flesta samtida. Istället för studioväggar ser vi ofta skogar, sjöar, storstäder och byhålor. Miljöer och interiörer känns trovärdiga och anpassade till vem som bor eller jobbar där och tillsammans med allt det övernaturliga känner man av en förkärlek för staternas oglamorösa skuggsida. Smårollerna spelas övertygande men av mestadels obekanta. Det är skickligt filmat med ymnigt steadicammande och en färgmässigt dämpad men filmisk look, även om effekterna förstås kan se med avund på sina yngre motsvarigheter. Vinjetten (med bland annat en sådan där blixtboll som vem som helst kan köpa i en lite mer välsorterad elektronikaffär) kändes lite gammalmodig redan när den var ny, vill jag minnas, och har numera en definitiv retrokänsla - vilket i och för sig bara ökar mysfaktorn.
Vid återseendet blir jag också lite förvånad över snabbt de rusar in i den stora tematiken. Hade för mig att de smög lite runt jättekonspirationerna, men ganska så omedelbart får man en inblick i de starka krafter som svartsjukt bevakar sina enorma hemligheter. I avsnitt fyra, efter en incident med paralleller till Mulders eget trauma, får vi förklaringen till frasen "I want to believe" och det är riktigt starkt, faktiskt.
Men många av de "mindre" avsnitten man minns kommer redan här. Det med den metamorfa, leverätande Eugene Tooms, till exempel. Eller det med sekreteraren som verkar skyddas av ett spöke. Eller varför inte Brad Dourifs minnesvärda inhopp som eventuellt synsk psykopat som knuffar Scully väldigt nära gränsen till att sluta skepsa och börja tro.
"X-Files" var förstås inte först på den övernaturliga planen i populärkulturen och vet om det.
"They're hee'ere!" (Scully, sarkastiskt)
"They may be." (Mulder, konstaterande)
Stephen King var gissningsvis en liten husgud för manusförfattarna och hans statliga skugginstitution 'The Shop' känns inte så långt ifrån vissa myndigheter i historien. Ibland är referenserna glasklara:
"Psychokinesis? You mean, how Carrie got even at the prom?"
Men de bemödar sig inte i första hand om att be om ursäkt för sig med metavinkar. De tar sina omöjligheter på allvar. Om än ofta med humor. Bland annat därför var och är det en sevärd serie.
© Anders Lindahl
2009-10-20
DVD / Blu-ray
Recensionen är baserad på SF:s (Fox) box från 2007. Om denna kan nämnas:Suck! Först det tradiga "du är dum om du piratkopierar"-tramset (extra dumt med tanke på att de som piratkopierar en DVD förstås plockar bort sånt larv det första de gör, så det är bara de oskyldiga som måste genomlida eländet), sedan långrandiga menyval. Idioti.
När man väl tagit sig genom hinderbanan är det dock en bra utgåva med en bunt extramaterial, bland annat på en lös skiva.
Originaltitel: The X Files: Season 1
USA, 1993
Regi: Robert Mandel David Nutter Daniel Sackheim William A. Graham Jerrold Freedman Joe Napolitano Larry Shaw
Skapare/show runner: Chris Carter
Med: David Duchovny, Gillian Anderson, Jerry Hardin, William B. Davis, Mitch Pileggi, mfl
Genre: Sci-fi, Skräck, Thriller, TV-serie
Relaterat: Arkiv X: I want to believe (2008)
