Futurama: Into the Wild Green Yonder (2009)
Jag vill ha en 'final' till!
Kanske tar det slut här? Kanske är det därför som ord som borde ha sagts långt tidigare sägs först nu? Kanske är det därför vi ser en liten hänvisning till Benders första scen i serien? Den där scenen där han vill spara pengar till och med i ett självmordbås...
Är det isåfall en värdig final? Som betyg och rubrik antyder: nja...
Men det är i alla fall en final som känns väldigt rolig när jag försöker sammanfatta den och alla repliker gör sig påminda.
Som Nixons: "Am I under oath when I take the oath?"
I den fjärde Futuramafilmen händer som vanligt en hel del. I prologen inträffar något som de på sedvanligt vis nästan låter oss glömma innan det följs upp. En specialskriven Sinatra-artad vinjettlåt (framförd av Seth "Family Guy" MacFarlane) leder oss sedan till Mars Vegas, den mest spektakulära lekparken för vuxna i galaxen. Åtminstone tills Amys parodiskt girige och själlöse pappa får som han vill. Vad han vill är att skapa universums största minigolfbana och han bryr sig inte om vilka utrotningshotade arter som står i vägen. Som experthjälp anlitar / mutar han professor Farnsworth som utan att blinka godkänner allting som miljömässigt okej. Bender har en affär med maffiaroboten Donbots älskarinna och upplever en räcka osannolik tur. Leela blir indragen i en härligt politiskt inkorrekt skildrad grupp feminister och Fry och de andra pendlar mellan olika sidor i dramat kring en väldigt viktig liten asteroid. För Frys del kompliceras saken av plötslig telepatisk förmåga och informationen från en samling foliehattsbärande lodisar att han är universums räddare. Inte en ny roll för honom, men alltid ett tungt ansvar att axla förstås...
En pokermatch mellan bland andra en telepatisk Fry och en totalt tursam Bender hör till de roligare inslagen med betydligt bättre twistar än i "Casino Royale". Visst, de kan ta sig större friheter och gör det också, så den lilla segern kanske inte räknas.
Men de riktiga garven, de där hälsosamt totala skratten som serien "Futurama" kunde bjussa så generöst på, kommer liksom i de andra filmerna lite för glest för denne enkle recensent. Som om det längre formatetet inbjuder till "sparsamhet" med snilleblixtarna och de där replikerna från Fry som är lika oväntade som typiska för honom. Som:
"Where are you? And me?"
Zapp Brannigan, något av en garvanti (se där, ett nytt ord!), är lyckligtvis med.
"We've identified the femdito leader as my ex lover Turanga Leela, who I once made love at."
Efter ännu en idiotisk manöver:
"How many men did we lose?"
"All of them, sir."
"Good, then they won't have to mourn each other."
Och hans tolkning av Duran Durans "Hungry like the wolf" är eventuellt filmens höjdpunkt.
Scruffy the Janitor får åter presentera sig som:
"Scruffy... the janitor."
Vilket av någon anledning alltid är kul.
De utnyttjar också med viss effekt den gamla lagen att ett skämt blir tre gånger så kul om man först upprepar det tills det är tråkigt och sedan upprepar det lite till, bland annat i form av en bitsk mask. "Into the Wild Green Yonder" kan slutligen stoltsera med att göra Penn Jillette rolig igen, vilket väl inte skett sedan han och Teller drog igång stolpskottet "Bullshit".
Men trots alla dessa små positiva saker att nämna så saknar den eventuella finalen något. Inte bara en högre garvdensitet, heller. Önskan att knyta ihop säcken och visa äkta känslor emellanåt har inte lett till några riktigt rörande scener, jag bryr mig helt enkelt mindre än jag brukar.
Man ska väl vara glad för varenda sekund Futurama man får se efter att serien lades ner, men man måste också få hoppas på lite mer än det här. Kom igen, Groening, ge oss en final till!
© Anders Lindahl
2009-04-02
Originaltitel: Futurama: Into the Wild Green Yonder
USA, 2009
Regi: Peter Avanzino
Med: Billy West, Katey Sagal, John Di Maggio, Tress MacNeille, Maurice LaMarche, Phil LaMarr, Lauren Tom, David Herman, Seth MacFarlane
Genre: Animation, Komedi, Sci-fi
Hemmabio: 2009-04-01
Relaterat: Futurama: The Beast with a Billion Backs (2008)
