Lips of Blood (1975)
På spaning efter den vampyr som flytt
På en fest i den parisiska sociteten får Frédéric (Jean-Loup Philippe) syn på ett foto av en slottsruin. Likt en proustsk madeleinekaka öppnar bilden upp glömda minnen från barndomen hos Frédéric och det blir upptakten till en drömsk jakt på sanningen om det förflutna. Och det blir en jakt som för med sig ond bråd död, lönnmördare, mörka familjehemligheter och, som så ofta hos Rollin, nakna vampyrskor. Det tror jag är mer än vad Marcel Proust hann få in i sina tio band. Inga jämförelser i övrigt dock.
Jean Rollins filmskapande var okänt för mig när jag fick tag på en box med sex av hans filmer. Efter att ha sett två av dem, "Requiem for a Vampire" och "The Living Dead Girl", utan att bli överväldigad var jag på väg att ge upp, men tänkte ändå att jag borde se åtminstone en film till. Valet föll på "Lips of Blood" och, så här i efterhand, är jag glad över det valet. Det är nämligen den bästa av de tre, och filmen har, åtminstone under de första tre fjärdedelarna en del goda kvaliteter.
Det mest minnesvärda med filmen är den drömlika atmosfär som Rollin lyckas bygga upp och upprätthålla under Frédérics vandringar bland övergivna parisiska gator och klaustrofobiska källare. De långa, hotande skuggorna och de, här högst sporadiskt, draperade kvinnokropparna för tankarna till konstverk av Giorgio de Chirico och René Magritte, vilket känns logiskt i samband med drömstämningen. Surrealismen sysslade ju som bekant en hel del med drömmar och drömvärldar, och det tycks onekligen finnas en del tydliga surrealistiska drag i Rollins tidigare filmer.
Till skillnad från Rollins senare film "The Living Dead Girl" är manuset här heller inte plågsamt dåligt. Dialogen fungerar rätt väl, inte minst hos Jean-Loup Philippe i huvudrollen som Frédéric. Philippe har också varit med och skrivit manus tillsammans med Jean Rollin, så det kanske inte så märkligt att han känner sig bekväm med texten.
Stämningsmässigt finns det alltså en del sköna saker i "Lips of Blood", men säg den stämning som vara för evigt. När slutet på filmen börjar nalka sig tycks såväl tid som idéer har tagit slut, och den avslutande vampyrjägarsekvensen är både alltför enkel och rätt illa genomförd. Det drar onekligen ner ett redan lite skakigt betyg från en trea till en tvåa. Men, jämfört med de andra Jean Rollin-filmer jag sett är det ändå närmast ett toppbetyg.
© Andreas Hallgren2009-03-16
Tack till Njutafilms för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Filmen ingår i DVD-boxen "Uncut! Jean Rollin Collection", där även innehåller filmerna "Requiem for a Vampire", "Shiver of the Vampires", "Night of the Hunted", "Demoniacs" och "The Living Dead Girl"
Extramaterialet till denna DVD begränsar sig till trailer för filmen samt ett stillbildsgalleri.