The Living Dead Girl (1982)
En vampyrs terapisession
Om man har ett kneg som kombinerar dumpning av kemiskt avfall och gravplundring så har man nästan förtjänat att få ögonen utstuckna av den levande döda som blir resultatet av dessa aktiviteter. Titelns gengångare heter Catherine Valmont (Françoise Blanchard) och hon vaknar, förvånansvärt välbehållen, upp i gravkammaren under familjen Valmonts "chateau" någonstans på den franska landsbygden.
Catherine tycks ha varit lite förvirrad när hon levde och det är knappast något som har förbättrats i och med hennes bortgång. Sakta men säkert, genom blodiga men filmiskt helt odramatiska mord, upptäcker hon att människoblod är grejen för att må bättre. Catherine har sedan barndomen en blodssyster, även om uttrycket kanske rimmar illa i en vampyrfilm, och de två har lovat varandra att följas åt ständigt, ända in i döden om så vore.
När Hélène (Marina Pierro) inser att hennes barndomsvän återuppstått gör hon sitt bästa för att förse henne med "mat", och det intressanta här är att filmens vampyr får allt starkare samvetsbetänkligheter mot sitt värv allteftersom, medan vännen är den som blir mer och mer blodtörstig. Och mellan de orangefärgade blodflödena pratas det. Och pratas...
Manuset till Jean Rollins "The Living Dead Girl" är inte mycket att hänga upp på kryptväggen. Dialogen är tungrodd, klichéfylld och genomsyrad av kvasipsykologiska resonemang som varken är trovärdiga eller intressanta. Nu kan jag ingen franska, så jag kan inte avgöra i vilken mån den svenska översättningen har del av skulden här, men jag tror att det är hugget som stucket på den fronten. Skådespelarinsatserna lämnar också en hel del att önska, framför allt när det gäller det fransk-amerikanska paret som möjligtvis är tänkta att vara de som avslöjar sanningen för byborna i slutänden.
Filmen går oftast under genren skräck, även om regissören föredrar den bredare termen "fantastique". Skräckfyllt är det heller aldrig i "The Living Dead Girl". Ambitionen är nog snarare att skapa ett psykologiskt drama med vampyrelement, och därför blir det ett dubbelt misslyckande när just den psykologiska delen fungerar så dåligt. Jag saknar dessutom de surrealistiska anslagen som gav "Requiem for a Vampire" (1971) åtminstone någonting av intresse. "The Living Dead Girl" kan tyvärr inte rekommenderas och mer än ett russin blir det inte tal om.
© Andreas Hallgren2009-03-16
Tack till Njutafilms för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Filmen ingår i DVD-boxen "Uncut! Jean Rollin Collection", där även innehåller filmerna "Requiem for a Vampire", "Shiver of the Vampires", "Lips of Blood", "Night of the Hunted", och "Demoniacs".
Extramaterialet till denna DVD begränsar sig till trailer för filmen samt ett stillbildsgalleri.
Lite roande är det för övrigt att den som skrivit baksidestexten till DVD-omslaget inte riktigt tycks ha kommit ihåg filmen, utan blandar friskt ihop huvudpersonerna med varandra.