Hellboy II: The Golden Army (2008)

En väldigt innehållsrik film

3 russin

Säga vad man vill om "Hellboy: The Golden Army" (exempelvis kan man säga att den pendlar lite för vimsigt mellan allvar och trams) men ambitiös är den. Visst finns det fog för någon slags teori om att Hellboy-filmerna är Guillermo del Toros lekplats medans rysarna i spanska inbördeskrigets skugga är hans "riktiga rullar", men han sitter verkligen inte och latar sig när han berättar om den klarröda demonen Hellboy, spelad av Ron Perlman. Visuellt är det alldeles galet fagert att beskåda ibland, även om höjdpunkterna mera passerar revy än används på något större allvar.

Hellboy och den eldfängda Liz (Selma Blair) bor numera ihop och grälar som ett typiskt par, hur ovanliga de än är. Abe Sapien känner sig väl lite ensam kantänka, vilket får honom att ta ett par okloka beslut längre fram. De bor alla i hemliga regeringskomplexet Area 51, där den veka och självömkande Manning (veteranen Jeffrey Tambor, som du vet vem det är även om du inte tror det) försöker bossa över dem.

Långt tidigare skapade för övrigt några troll en mekanisk armé av gyllene soldater, för alvers räkning i kriget mot människorna. Jo, du läser rätt. I den här Hellboyen finns det vibbar av både "Sagan om ringen" (Guillermo övar sig väl inför sitt kommande eldprov) och "Harry Potter", med hemliga trollmarknader mitt i storstan och allt. Det är mysigt, men kanske blir filmernas universum lite fööör rikt på möjligheter. Nämnda armé vill, hur som helst, den ilskne alvprinsen Nuada (Luke Goss) återuppväcka för sina ilskna syften och för att uppnå detta krävs en rad skändliga dåd, inklusive fadermord och att släppa lös en samling vidriga tandtroll på en auktion. Men han får också briljera med alvisk stridskonst (vilken är påfallande lik diverse österländsk dito) för att kompensera.

I menageriet ingår också Nuadas tvillingsyster Nuala (än så länge nästan okända Anna Walton), en skogsgud som förorsakar filmens vackraste och mäktigaste scen, en gigantisk... någonting kallad Wink, en halverad goblin (vad heter sådana på svenska?) på en liten gnisslande vagn och en tysk, okroppslig figur vid namn Krauss (med röst av Seth "Family Guy" MacFarlane) som först är jätterolig och sedan gradvis allt mindre jätterolig. Plus ett hundratal fantastiska eller lite äckliga varelser som bara skymtar förbi samt en samling stenblock som är en jätte som är en dörr.

Allt är snyggt. En del är häpnadsväckande snyggt. Coola kulisser fyllda av detaljer och färgprakt gör tillsammans med skickliga CGI-effekter filmen till en fest för ögat. Presentationen av myten om den gyllene armén är ett litet konstverk i sin egen rätt, när Hellboy som ung pojke visualiserar sagan som John Hurt läser upp efter att nyss ha sett dockteater på TV.

Guillermo har roligt här, det märks, och det är väldigt lätt att ha roligt själv. Men de där ständiga ansatserna till något tyngre och mörkare som han ständigt punkterar med någon banalitet eller barnslighet ger ett lite karaktärssvagt intryck - som om han regisserar med två olika testpubliker någonstans i bakhuvudet. När den där dödsängeln dyker upp mot slutet tror man nästan att man är i ett av de kusligaste hörnen av "Pans labyrint", men snart är vi mitt i vad som kunde vara Tomb Raider III. Om denna än så länge högst teoretiska film vore galet snygg, alltså...

Det här är en film som jag vill tycka om mer än den förtjänar. Och, visst, det kan jag väl göra i smyg - men mer än tre russin kan jag inte ge den. Det är återigen det där viktiga, som till och med duktiga filmmakare lyckas glömma bort ibland: att bestämma sig för om de gör en riktig film (och fantasyaction kan vara på riktigt, det visas här flera gånger) eller bara vill försäkra sig om att man aldrig riskerar ha tråkigt. Att ha lite tråkigt är inte så farligt, om det betyder att efterklangen av de riktigt bra scenerna inte måste tona bort direkt.

Att Hellboy och company måste "outas" och utstå häckling och hat från oförstående människor är en sådan där grej som känns helt fel. Kan inget få vara hemligt? Och hade det inte varit fräscht med en enda superhjältefilm som undviker den här problematiken?

Här planteras också ett ganska rejält dilemma, och visst finns det anledning att se fram emot nästa Hellboy med nyfikenhet. Men givetvis finns det större anledning att invänta filmerna om "The Hobbit".


TRIVIA
Luke Goss, prinsen, kanske åtminstone vissa kan placera om jag nämner att han inledde sin karriär i popduon Bros innan han lämnade scenen för vita duken (via musikalscenen). Det har väl gått sisådär med skådespelandet, men härnäst blir det i alla fall en av huvudrollerna i kommande "Tekken".

© Anders Lindahl
2009-02-10

© UIP
"Lämnade jag en popkarriär för att strypas av en demon?" kanske Luke Goss tänker i den här scenen. Bildtextens författare vet inte vad han tänker, han gissar bara.

© UIP
Male monster bonding

© UIP
Selma Blair ser underfundig ut på något vis.

Originaltitel: Hellboy II: The Golden Army
USA, 2008
Regi: Guillermo del Toro
Med: Ron Perlman, Selma Blair, Doug Jones, Luke Goss, Jeffrey Tambor, Anna Walton, m fl

Genre: Action, Fantasy, Äventyr
Hemmabio: 2009-02-04

Relaterat: Hellboy (2004)







     

Dela |