The Incredible Hulk (2008)
Nytt försök för Hulken
Ang Lees försök att gräva sig djupare in i Hulkens psyke 2003 fick samma resultat som när hundratals soldater försöker peppra den gröne jätten med kulsprutor. De kan helt enkelt inte tränga igenom. Som tur är har man gett det fåordige alter egot en ny chans att flexa musklerna på vita duken, den här gången under regi av Louis Leterrier. En regissör med en tveksam och kort cv bestående av Danny the Dog och Transporter 2.
Det enda rätta för Leterrier hade varit att bryta totalt mot Lees film. Göra specialeffekterna mer trovärdiga, undvika en Hulk som ser ut som Shrek och fokusera på hård action istället för att experimentera med muterade pudlar och halvgenomtänkta backstorys som inte håller. Leterrier gör detta och låtsas faktiskt som att Lees version aldrig existerat men hade gärna kunnat dra det ett varv till.
Uppfriskande nog förutsätter manuset att vi redan kan backstoryn. Att Bruce Banner fått en överdos av gammastrålning och blir därför, när han blir upprörd, förvandlad till Hulken – i filmens värld en tematisk King Kong-klon, som är lika arg som han är stark. Dr. Jekyll och Mr Hyde, Frankensteins monster och allt det där. Ingen tid slösas utan vi kastas rakt in i en vild, imponerande jakt på Banner i en kåkstad i Brasilien.
Jakten leder så småningom till att Banner tar sig tillbaka till staterna tätt följd av sin nya fiende Major Blonsky, en hetlevrad stridspitt som gestaltas roligt av Tim Roth, och general Ross (William Hurt) och hans snygga dotter, tillika Banners kärleksintresse, Betty (Liv Tyler).
Roliga är alla de detaljer som kastas ut lite här och var så att vi Hulk-fans ska känna igen oss. Vi ser gamle Bill Bixby (Banner från 80-talserien) glimta förbi på en tv-apparat, vi ser skaparen Stan Lee vara lite skoj i en liten cameo (även om jag personligen kan bli lite trött på linslusen Lee som figurerat i nästan alla Marvel-filmer) och Lou Ferrigno gör en biroll som säkerhetsvakt - något jag har för mig att han gjorde även i Ang Lees version. Roligt är också att kompositören i några strofer snappat upp det vackra sluttemat till tv-serien.
Edward Norton gör bra ifrån sig som Banner även om han inte riktigt lyckas få till kemin med Liv Tyler. Och jag saknar faktiskt lite av den tragik som vilade över Eric Bana i Ang Lees film. Norton lyckas aldrig förmedla den ångest och vånda som borde vila över en karaktär som när som helst kan förvandlas till en tokig bulldozer.
Men det känns att det finns en kärlek till ursprungsmaterialet som saknades i Ang Lee-filmen. Man har gjort manuset mindre komplicerat vilket gör att filmen har ett bättre flyt och undviker de falluckor som Lee-versionen ständigt föll i, även om jag saknar de lite djupare sidorna som finns i Hulk-serien. Storyn tar liksom heller aldrig väg någonstans utan verkar snarare bana väg för en uppföljare (som aldrig verkar bli av, enligt det senaste Hollywood-skvallret). Slutstriden känns också tämligen lam efter allt det krut som blåsts av i filmens första och andra akt, och Hulken själv ser fortfarande ut som en plastdocka.
Är det kompetent utförd serietidningsunderhållning man vill åt så är ”Incredible Hulk” helt rätt film. Det finns dock fortfarande material för att göra ännu bättre filmer om den arge jätten.
© Johan Hultgren2008-09-29