Batman (1989)

En synthpoppig Dark Knight

Adam Wests tolkning av Batman från 60-talet var måhända inte vad vi idag skulle kalla för ”cool”, men Tim Burtons återupplivning av karaktären på vita duken gjorde att stackars West fick en ännu större töntstämpel än innan. På samma sätt ser vi nu att Christopher Nolans Batman-filmer får Tim Burtons filmer att kännas hyfsat ”ocoola”. Men var de verkligen det? Vi reser tillbaka i tiden ett par decennium för att återuppleva hypen och skåda ”Batman” från 1989 i sömmarna.

När Tim Burton återupplivade Batman för den stora allmänheten hade stora saker hänt i serietidningsvärlden. DC Comics hade tagit tag i den sjunkande serietidningsförsäljningen genom att totalt restaurera sitt superhjälteuniversum och många av bolagets karaktärer fick en välbehövlig makeover. Bland dessa var Batman. ”The Dark Knight Returns” och ”Year One” av Frank Miller tog karaktären tillbaka till rötterna med hjälp av unik stilistik och mörkare storylines.

Det konstigaste med Burtons ”Batman” är kanske att den inte snor mer från dessa banbrytande serieverk än den gör. Den innehåller ett visst mörker och en uppenbart bekymmerstyngd Bruce Wayne men saknar den råhet som kom att definiera serietidningarna under samma period, vilket gör att den trots sitt påtagna uppdrag att förnya, ändå förefaller väldigt ”old school”.

Men visst känns Tim Burtons takter igen. Han har onekligen satt en unik prägel på projektet även om filmen säkert hade varit ännu mer skruvad (och bättre) om han gjort den idag. De gotiska undertonerna och den hyfsat fantasifulla dekoren hade definitivt kunnat tas ett steg längre.

Filmen tar sina karaktärer på allvar. Bruce Wayne i Michael Keatons tolkning är ingen muntergök. En potentiell fara finns alltid med att bara gå runt och vara dyster genom en hel film, vilket förstås kan förta engagemanget. Val Kilmer, som tog över rollen efter två filmer, gav ett närmast sinnesslött och rent ut sagt tråkigt intryck genom sitt dystra, melankoliska mumlande. Den fällan faller inte Keaton i. Det finns mycket att läsa mellan raderna och han ger ett välbehövligt djup och uttrycksfullhet åt miljonären som genomgått svåra trauman i unga år. Ett oväntat val av skådespelare som visade sig vara en fullträff.

Valet av Jack Nicholson som Jokern är intressant och man kan ana vissa revideringar i manus för att passa skådespelaren snarare än karaktären. Det är svårt att kalla hans insats för överspel med tanke på att Jokern är en extrem karaktär, men hans insats är i alla fall underhållande och vid vissa få tidpunkter till och med nyanserad. Det är fortfarande svårt att svälja hans anhang av ”henchmens”, det vill säga ett större gäng svartklädda kumpaner som bara fungerar som kanonmat för Batman. De känns som ett ovälkommet arv från en svunnen tid.

Kim Basingers Vicki Vale är också märkligt tam. Hennes jobb som fotograf i krigsdrabbade områden rimmar illa med att hon tillbringar halva filmen som en ”damsel in distress”, gapandes och skrikandes efter Batman. Man blir också en aning förvånad över att Bruce Wayne super henne dyngrak i ett par märkliga scener.

Det saknas också lite fart och fläkt i manuset. Första halvan känns väldigt trög och introduktionerna av viktiga karaktärer, som till exempel polischef Gordon, känns oinspirerade och tråkiga. Att manuset dessutom tar sig opassande friheter mot originalserien (se spoilerrutan) ger en fadd eftersmak. ”Spider-Man 3” försökte ju dra en liknande vals när man påstod att Sandman var Peter Parkers farbrors mördare - även där med ett misslyckat resultat. Man försöker knyta ihop dramatiska trådar på sätt som för det första känns väldigt långsökta men som för det andra också väcker anstöt hos fansen.

Kort sagt så finns det mycket som hade kunnat göras bättre med ”Batman”, och då har jag inte ens nämnt den fruktansvärda Prince-musiken som sticker ut mellan Danny Elfmans bombastiska soundtrack. Men filmen har ändå en viss charm och Batman är ju fortfarande en spännande och fascinerande karaktär. Men sammantaget är slutresultatet väldigt ojämnt. Således blir det en tvåa i betyg även om underhållningsvärdet på filmer om hjältar i trikåer förstås alltid är högt – oavsett är filmen i övrigt är bra eller inte.

© Johan Hultgren
2008-08-08

Spoiler

Originaltitel: Batman
USA, 1989
Regi: Tim Burton
Med: Michael Keaton, Jack Nicholson, Kim Basinger, Robert Wuhl, Pat Hingle, Billy Dee Williams, Michael Gough, Jack Palance

Genre: Action
Teman: Superhjältar

Relaterat: Batman Begins (2005) The Dark Knight (2008)

Ingår i följande teman

Sök