Batman Begins (2005)

Underhållning som kan tas på allvar

- Rättvisa är mer än hämnd.

Varifrån kom egentligen den fäktande fladdermusen och varför valde han just den identiteten? Nu ska sanningen fram. Och det uppdraget sätts i händerna på ännu en regissör med kultrykte, en kategori som numera ofta får förtroendet att sätta fart på stagnerade film-franchiser... (vad heter det i plural?) eller sådant som kanske inte filmats förr med ordentliga resurser. Efter Bryan Singer, Sam Raimi och några till jag antagligen glömt just nu kommer Christopher "Memento" Nolan - to the rescue. Allmänt anses det väl vara så. Tim Burton lyckades ju börja något intressant, innan han lämnade rodret till mindre nogräknade styrmän för tiotalet år sedan. Mer, förresten.

Batman som serie sägs nu av alla som vet vara mycket mörkare i sinnet än alla iscensättningar hittills vågat skvallra om. Hmmm...jag läste förmodligen en eller ett par avsnitt av den någon gång i min bleknade barndom och kommer inte ihåg så mycket av det. Däremot hävdar jag att Burton i ”Batman Returns" rörde vid både melankoli och en tragik som gav filmen flera dimensioner, av vilka jag inte uppfattade alla så tydligt första gången. Den tjänar faktiskt på att ses om. Och den filmen tål i alla fall att jämföras med Nolans version, innan vi alla rakt av rusar iväg och hyllar den tolkning som alla väntat på med desperation i blicken sedan tidernas begynnelse.

Men visst är "Batman Begins" bra, oerhört mycket bättre än de två Joel Schumacherska bidragen till historien. När sommaren 2005 är slut och de stora slantarna ska dras in och berika andras fickor än dina och mina, kommer den troligen att visa sig vara en av de absolut mest motiverade av de mest marknadsförda (och högst budgeterade) filmerna som släppts under just denna säsong. Jag ser personligen ingen anledning att känna mig rånad. Enkelt uttryckt, en "Spiderman 2" för denna sommar. En hjälte med bekymmer och tvivel bildar ändå grunden för en myt som återtar sin kraft. Filmen har en tyngd och ber om respekt, den följer en regelbok men inte slaviskt, det doftar kanske inte Marcel Proust om dialogerna men vi slipper ett skriande överskott på tomhylsade oneliners.

Den lyckas också på ett i sammanhanget övertygande sätt presentera det trauma som drabbar huvudpersonen i barndomen och sätter sina spår i resten av hans liv, men inte på det sätt som han först fruktar. Vad är det som verkligen skrämmer Bruce Wayne långt upp i ungvuxen ålder? Fladdermöss, förstås. Efter en ofrivillig vistelse i en brunn på familjens ägor har han ständiga mardrömmar som han inte lyckas göra sig kvitt, och det är ju ändå inte den enda olycka som han och hans närmaste råkar ut för. Grunden här är alltså behovet av att konfrontera sin fruktan och utvecklas till någon som ser mer än sitt eget elände - och gör något åt det. Men vägen dit går via en mästare som har en tvetydig roll. Ja, ni får se själva.

"Batman Begins” bjuder på en suggestiv och dynamisk inledning av Waynes väg framåt. Här har inte mycket lämnats åt slumpen. För musiken har Hans Zimmer OCH James Newton Howard anlitats, om det var samtidigt eller under improviserade former vet jag inte. Någon kan ju gjort grovjobbet för att sedan få se sitt verk motvilligt kompletteras på begäran av den Högste (bolagsdirektören). Birollsinnehavarna heter saker som Michael Caine, Morgan Freeman, Gary Oldman, Tom Wilkinson och Liam Neeson. Och så The Resurrection of Rutger Hauer som grädde på moussen. I detta sammanhang ska Christian Bale och Katie Holmes undvika att framstå som krypande kräldjur på de stora elefanternas maskeradbal. Men ingen av dem verkar darra inför prospektet att bli totalt överkörda. Bale utstrålar något slags naturligt mörker som inte bör förväxlas med ren destruktivitet, även om hans insats i "American Psycho” definitivt har påverkat min förhandsbild. Just nu känns det adekvat att jämföra med Hayden Christensen i "Star Wars 3”. Han hade stora problem att väcka något intresse hos mig överhuvudtaget, i alla fall fram till dess att den mörka sidan tog över och han växte en aning.

Ett skenande tåg i nyckelroll känns bekant ifrån just ”Spiderman 2" och vi har sett det förr fler gånger än så, men det tillåts inte bli så överutnyttjat att det blir en belastning. Det beror delvis på att redan de våningsbyggda rälsarna genom Gotham City utgör en anslående del av scenografin som överhuvudtaget är riktigt...anslående. I en design som kunde kallas dystopisk, "Metropolis"-inspirerad (som så många andra filmer) utmärker sig filmen genom sin konsekvens i estetiken. Det är filmat i mörka toner. Gotham är synligt dekadent och dömd till undergång, om inte de goda krafterna kan ge den en chans till mot den styrka som bestämt sig för att låta staden gå samma öde till mötes som tidigare moraliskt bankrutta imperier efter en tid i solen; Romarriket nämns som en föregångare. Att Gotham är en omskrivning för New York är väl också den populäraste tolkningsmodellen och det finns inte mycket här som talar för en alternativ analys.

Atmosfären är det verkligt vinnande, grunden som filmen som står på så att den överlever i konkurrensen med alla de filmer som frossar i hand-to-hand combat och liknande dramatiska höjdpunkter som genomförs här med klar kompetens, men utan den sensationella känslan av att delges någonting nytt och banbrytande. Vår hjälte är svårsårbar men inte osårbar. Hans mål är att bli "en idé", något som går utanpå hans personlighet och formar en symbol för motståndet mot det depraverade, uppgivna och ansvarslösa. Filmen rör vid högst verkliga teman som korruption, eskalerande våldsspiraler i samhället och sådant som vi känner igen, men deras uppgift är ju inte i första hand att generera samhällsvetarsvar utan att ge Batman någonting att kämpa mot , som ger en mening åt hans liv.

Jo, det här är underhållning som vill tas på allvar till en gräns. Det finns metaforer värda att reflektera över - till en gräns. Filmen är i alla fall tillfredsställande i det mesta den - på allvar - företar sig. Sök inte ljuset i alla tunnlar just här. Humor? Jo, den är inte helt frånvarande. Framförallt gäller det Michael Caine som tilldelats den behärskade brittiska butlerfryntligheten, men Bale får en knivsudd av kulturkrockskomiken på sin lott. Exempelvis när han i sin offentliga roll som playboy tar med sig två unga damer på finare etablissemang, där de snabbt passar på att plaska utan störande persedlar i närmaste dekorativa pöl.
- De är européer, förklarar Bruce Wayne kort, på väg till nästa party.
Men festa, det är inte det han sysslar med största delen av speltiden. Tack och lov.

© Johan Lindahl
2005-07-04

Originaltitel: Batman Begins
USA / Tyskland, 2005
Regi: Christopher Nolan
Med: Christian Bale, Michael Caine, Morgan Freeman, Katie Holmes, Gary Oldman, Liam Neeson

Genre: Action, Äventyr
Svensk biopremiär: 2005-07-27
Teman: Superhjältar

Relaterat: The Dark Knight (2008)

Relaterade artiklar
När serietidningen får liv!

Relaterat ur russinbloggen
2003-09-13: Bale blir Batman

Ingår i följande teman

Sök