Hot Shots! - Höjdarna (1991)

Inte längre så het, men håller måttet

Parodigenren på film har inte precis följt en rakt uppåtgående kvalitetskurva de senaste 20 åren. Varför är en bra fråga, som jag inte orkar utreda just nu. Det känns bara som ett oundvikligt konstaterande. Men i början av 1990-talet var den fortfarande i hyfsat god form, inte i sitt zenit, men vid sunda vätskor. Trion Zucker-Abrahams-Zucker hade visserligen gått skilda vägar, men lyckades var för sig ganska bra ändå. Särskilt Abrahams, som snabbt riktade in sig på att ge den gigantiska flygarsuccén ”Top Gun” vad den förtjänade. På nöten - eller en kärleksfull renovering? Jag är inte säker på vilket, men resultatet blev roligt. Bättre än originalet, om inte annat.

Gagsen avlöser varandra från start (som väntat) när Topper Harley, en före detta stridspilot på superelitnivå, återrekryteras från sin exil i ett indiantält för en andra chans bland de bästa av de bästa. Tillbaka i hetluften träffar han sina nya lekkamrater, med kod- eller smeknamn som Dead Meat och Wash Out. Amiral Benson (Lloyd Bridges) är inte heller så förtroendeingivande, minst sagt. Det finns helt uppenbart en förrädare på flygbasen och dessutom en kollega som ogillar Topper av personliga skäl. Som om det inte vore nog distraheras alla de käcka gossarna av den vackra Ramada (Valerina Golino), inte bara psykiater i den personalvård som står till buds utan även nattklubbssångerska på den närbelägnaste nöjesinrättningen vid behov. Och hon vet hur man styr en ståtlig springare för att imponera på en förbipasserande motorcyklist (Harley själv, då ännu inte introducerad för henne formellt).

De uppdämda spänningarna resulterar i dialoger med punchlines á la:
- Your ego's writing cheques your body can't cash!
Den repliken är väl i och för sig hämtad direkt från ”Top Gun”, åtminstone fladdrade den förbi i en trailer jag råkade se nyligen. Däremot är jag övertygad om att ”I'm a virgin. I'm just not very good at it” aldrig uttalades av Kelly McGillis för att locka Tom Cruise i sitt nät. De två stekte heller inga ägg på en överhettad mage...

Som vanligt åldras en del skämt ganska snabbt, men det mesta är fortfarande hållbart när antiseriositeter på bekostnad av ”Rocky”, ”Stålmannen”, ”Borta med vinden” - med mycket mera - passerar revy på en bas där inkompetensen är norm. Allt i inramningen (musik, ljussättning, soundtrack) lägger sig väldigt nära Tony Scotts stereotypa men otäckt stilbildande flygardrama (jag försöker undvika att nämna titeln fler gånger). En hel del möda måste ha lagts ner på flygscenerna och på att utveckla en löjligt avancerad tekno-jargong. Det blir väl lite väl mycket äta-kakan-och-ha-den-kvar över den avslutande luftstriden som bara måste komma, även om det mesta dras in i absurdum även där.

Charlie Sheens karriär har ju varit ganska...episk, det vill säga den följer många dramatiska kurvor med vågor och dalar. Rollen som Harley i ”Hot Shots!” och uppföljaren är dock nästan perfekt utformad för att utnyttja hans kvaliteter och dölja svagheterna. Valeria Golino (som ju spelade mot Tom Cruise i ”Rain Man”) är skickligt matchad mot honom i ett samspel där det framförallt gäller att visa återhållsamhet och inte avvika från ett (misstänker jag) detaljerat manus med inbyggda anvisningar om varje anletsdrag och diskret gest. När sådana här komedier är gjorda med omsorg om det finstilta är de faktiskt ett slags konstart.

Till det konceptet hör också regeln att eftertexterna ska innehålla minst en handfull skämt. Som alldeles i slutet här: "If you had left the theater when the credits began, you'd be home now".

Och tänk vad mycket humor man kan få ut av bara lite helium.

© Johan Lindahl
2007-04-10

Originaltitel: Hot Shots!
USA, 1991
Regi: Jim Abrahams
Med: Charlie Sheen, Valeria Golino, Cary Elwes, Lloyd Bridges, Kevin Dunn, Jon Cryer mfl

Genre: Action, Komedi

Relaterat: Hot Shots! 2 (1993)

Sök