Pans labyrint (2006)

En saga för barn över 18 år

5 russin

Guillermo del Toro är en skön kille. "Hellboy" var trevlig serietidningseskapism, "Cronos" sägs vara sevärd. Jag kan till och med, till skillnad från det flesta, hitta en eller två positiva saker att säga om "Mimic". Nu har han gjort ett mästerverk.

Hans "Djävulens ryggrad" hade väl lite av mästerverksambitioner också och några gemensamma teman, men nådde inte riktigt lika långt. Spanska inbördeskriget är återigen bakgrunden men här är det 1944 och färdigkrigat, frånsett några envisa gerillastyrkor ute i skogarna. Det är sådana som iskalle fascistkaptenen Vidal sänds upp till norra Spanien för att ta itu med. Med på resan har han sin nya, gravida hustru och hennes dotter Ofelia från ett tidigare äktenskap. Den sistnämnda, underbart bra spelad av Ivana Baquero, försvinner gärna in i en saga när verkligheten inte lockar men ska snart ramla in i en berättelse som hon inte har kontroll över.

En bönsyrsa hon ser när de anländer till utposten bland bergen visar sig vara en älva. Den leder henne till en faun som man väl inte riktigt törs lita på när han berättar att hon är dotter till en sagokung och odödlig därtill. Kanske är, förresten, alltihopa hennes eget eskapistiska påhitt? Jag konstaterar direkt att svaret på den frågan är närmast ett personligt val som man ställs inför ganska omgående.

Det viktiga är istället hur filmens nästan Miyazaki-liknande stämning, med både de äckliga uppdragen och det fantastiska ljudarbetet hos till exempel "Spirited Away", möter "vanlig film" och ett betydligt bistrare tonfall. Det är i ordets sannaste bemärkelse en saga för vuxna, allvarstyngd och otäck, där begrepp som "människans lott" inte känns alltför storvulna. Sköna 80-talsserien "The Storyteller" (med Minghella-manus efter klassiska sagor) svävar upp ur minnet, men med den skillnaden att Del Toro inte behövt kompromissa med effekter eller bilder. Hans vrickade, ibland vackra och ibland vidriga, idéer har blivit bildkonst som både övertygar och förtrollar. Stämningsfullt foto och snygga effekter är väl inget självändamål men nödvändigt för att ro en sådan här resa i land, och "Pans labyrint" levererar.

Bevittna exempelvis ett barnätande monster vid ett bord dignande under läcker mat. På en tallrik framför honom ligger hans ögon. Skulle någon till äventyrs äta något från bordet kommer bitarna så att säga falla på plats. Eller faunen själv, ett coolt makeupjobb i finaste "Legenden"-tradition med röst av Pablo Adan. Bakom masken på de båda finns Doug Jones som också spelade den sympatiska fiskmannen Abe Sapien i "Hellboy".

Mer jordnära monster finns det också. Fascisten Vidal (López) är ett avskum av klassiskt snitt, men på något vis ack så trovärdig. Han liksom vet att han är bättre än fienden, om inte annat så för att hans sida vann, och det ger honom rätt att behandla dem som något lägre än människor. Husan Mercedes och läkaren Ferreiro, starka personer båda, representerar minnesvärt den andra sidan. Inbördeskriget är inte bara en bakgrund, utan något återkommande och viktigt. Tanken är för övrigt att det ska bli en rysartrilogi med konflikten som bakgrund, med "3993" som kronan på verket.

Del Toro, som skrivit berättelsen med inspiration både från tavlor och klassiska skräckförfattare som Arthur Machen och Algernon Blackwood, klarar alla de utmaningar han ställer upp för sig själv och det är svårt att säga vad som blir starkast; Ofelias samtal med blivande brodern när han fortfarande är i mammans mage, tortyrscener av grymmaste art eller de skräckinjagande uppdrag den unga flickan ställs inför. Hemligheten är inte att historien skulle vara helt unik och genial - den är faktiskt varken eller - utan hur det hela berättas och avslutas, med lika delar magi och värdighet. Det som känns klassiskt, kanske lite bekant rentav, lever ändå kvar i minnet.

"Pans labyrint" gör exakt det som både Tim Burton och Terry Gilliam ganska nyligen utan större framgång försökt med, den påminner inte bara om sagans existensberättigande utan om dess makt. Trots alla krumbukter kom varken "Big Fish" eller "Bröderna Grimm" i närheten av detta.

Det blir, om än med viss tvekan, maxpott. Om jag skulle råka utdela ett russin för mycket så gör det inget, för jag insåg i efterhand att "Hellboy" fick ett för lite. Det är viktigt med rättvisa...



FOTNOT
Tavlor? Ja, när jag läste i en intervju att del Toro låtit sig inspireras av Goyas målning av Saturnus som äter sina barn, var det till exempel inte svårt att inse varför en av scenerna kändes så bekant.

© Anders Lindahl
2007-02-11

Källa: Triangelfilm
Titt-ut! Men allt var inte lek och skoj i Pans labyrint.

Källa: Triangelfilm

Källa: Triangelfilm
En bit lever och en god Chianti skulle inte vara helt felplacerade i denna dukning.

Originaltitel: El Laberinto del Fauno
Spanien / Mexiko / USA, 2006
Regi: Guillermo del Toro
Med: Ivana Baquero, Doug Jones, Sergi López, Aridna Gil m.fl.

Genre: Fantasy, Skräck
Svensk biopremiär: 2007-02-09
Hemmabio: 2007-09-05
Teman: Tjugohundratalets bästa filmer

Relaterat: The Devil's Backbone (2001)

Relaterade artiklar
De bästa filmerna under 2007
Decenniets bästa filmer (2000-2009)


Ingår i följande teman


Tjugohundratalets bästa filmer





     

Dela |