De blodröda floderna 2 (2004)
Bra dålig!
"De blodröda floderna" var en väldigt dum soppa. Tvåan är ungefär lika dum och tillgjord som ettan (fattas bara annat när Luc Besson har skrivit manus), men den är faktiskt mer underhållande. De enormt energiska munkarna som säkerligen spelas av äkta parkourutövare hade räckt en bra bit, men när det intressanta ingenjörsverket Maginotlinjen (Frankrikes bortkastade försvarsverk gentemot tyskarna) återkommer så ofta blir glädjen dubbel.
Med vidriga mord, starka färger och mysiga miljöer hålls intresset uppe, och för säkerhets skull kryddas det med krystade men välregisserade kamper och förmodligen Da Vincikods-inspirerade sekter och hemligheter.
Vincent Cassell är borta, ersatt av Benoît Magimel (från, bland annat, Hanekes "Pianisten") en snut så atletisk och pigg att han nästan kan hålla jämna steg med hoppmunkarna och som springer med sådan studsig spänst att man bara måste skratta ibland. Kassowitz är borta (upptagen, får man väl förmoda, med en annan dum skräckis, kallad "Gothica"), ersatt av Olivier Dahan. Men Jean Reno är tillbaka och på till synes rätt gott humör och Christopher Lee tittar in efter ett tag, talandes franska och allt.
En samling unga män som delar namn och sysselsättning med Jesu lärjungar mördas på spektakulära vis. Jesus själv ligger på sjukhus, och våra poliser har fullt upp med att skydda honom från kåpbärande och till synes övernaturligt pigga lönnmördare. En kvinnlig assistent får de till hjälp. Först verkar det som om hon "bara" är en akademiker vars kunskaper i religionshistoria kommer till pass, men när hon plockar fram en pistol inser jag senkommet att hon faktiskt är en beläst snut och kan med viss lättnad konstatera att filmen ändå inte är fullt så idiotisk som den verkade. Innan dess undrade jag lite varför hon prompt skulle utsättas för livsfara hela tiden...
Men visst är filmen ändå dum så det förslår, vilket i det här fallet närmast är mysigt. Efter den Indiana Jones-artade finalen och knark-gör-dig-stark-räddningen är jag snarare på gott humör än ett bistert, föraktfullt sådant. Med andra ord måste den vara bra dålig, eller eventuellt dåligt bra, till skillnad från ettan som är dåligt dålig.
© Anders Lindahl
2006-12-03
Originaltitel: Les Rivières pourpres II - Les anges de l'apocalypse
Frankrike / Italien / Storbritannien, 2004
Regi: Olivier Dahan
Med: Jean Reno, Benoît Magimel, Christopher Lee, Camille Natta, Johnny Hallyday, Augustin Legrand, Gabrielle Lazure
Genre: Action, Mystery, Thriller
Relaterat: De blodröda floderna (2001)
