De blodröda floderna (2001)
Franska vidrigheter
Inledningen på "De blodröda floderna" är vidrig. Tillsammans med förtexterna bjuds vi på närbilder av maskar som arbetar sig igenom köttsåren på en död mans kropp. Det kan tyckas lovande, men ack vad man bedrar sig.
"De blodröda floderna" utspelar sig i de franska alperna. En anställd på det lokala universitetet har inte bara blivit mördad, mördaren hade desssutom den goda smaken att bryta av ett flertal ben, skära ut djupa köttsår, samt snitta ut ögonloberna medan offret levde. In från vänster kommer då den ärrade, erfarne supersnuten, spelad av Jean Reno, som tillsammans med Vincent Cassel gör sitt bästa för att reda ut härvan. Från höger rullar det in fler bestialiska mord, i bästa "Seven"-anda. Och i mitten har vi en gigantiskt konspiration, med nazistiska förtecken.
Det här kunde bli otroligt bra, och i början är filmen nytänkande, spännande och till 90 procent naturligt fri från Hollywood-klicheér. Sedan börjar det spreta. Och plötsligt hänger man inte med. Man förstår inte. Varför gjorde han så, och hur visste han det? Och vem är det där? Man börjar hoppas på lite information serverad på ett silverfat á la Hollowyood. Slutscenen. Nu kommer allt få sin förklaring. Inte det? Såpass.
Scenerna i alperna är vidrigt vackra, och kamera-arbetet är lysande, framförallt under en skön trappjakt. Morden är skönt äcklande och Jean Reno är lika rolig att se som vanligt. Storyn vi bjuds på är trots allt väldigt intressant och fascinerande. Men varför är allt så rörigt? Vad är det som egentligen har hänt, och varför börjar Cassel plötsligt kickboxas mot ett gäng kungfu-kunniga skinnskallar?
Det blir trots allt en svag trea, mest för ett gott hantverk. Men en Hollywood-version av "De blodröda floderna", som förklarar allt för mitt dumma huvud, välkomnas å det varmaste.
© Christer Johansson2001-12-11