Clerks II (2006)
En stor skål av samma, tack
Kevin Smiths första film, "Clerks", kom ut 1994. I den hände ingenting särskilt. Tolv år och en handfull filmer senare återvänder Smith till slackrarna (om det är ett ord) Dante och Randal. Inte mycket har hänt sedan sist och inte så mycket händer heller nu. Ja, förutom en massa prat om sex, kändisar som tittar förbi som hastigast, relationer som knakar i fogarna och en åsna som får oväntad påhälsning av en tjock, skallig man i lädertrosor. Men det är liksom hela poängen, alltså inte det där med åsnan och den tjocke mannen, utan att det inte händer någonting. Same old, same old.
Dante och Randal är inga fans av förändringar utan flyter med i vad som händer runt omkring dem. Dante funderar visserligen mycket på vad hur han borde leva sitt liv, men det gjorde han även tolv år tidigare i den första filmen. "Clerks" var en rätt skön lågbudgetfilm om ett par kompisar som vägrade anpassa sig till en karriärstänkande, framåtskridande omvärld. "Clerks II" är som att träffa gamla kompisar som man egentligen inte umgicks eller hade så mycket gemensamt med. Det blir lite roligt, men fastnar lätt i gamla banor och blir till slut rätt tradigt. Det som var kul förr har tappat lite av sin charm när man gör ett återbesök, just för att det inte händer något nytt. Inte ens Silent Bob kan komma på något vist att säga och det gör det hela bara än mer uppgivet.
Nu var det längesedan jag såg "Clerks", men frågan är om inte en nytitt på den faktiskt skulle vara mer underhållande än uppföljaren. Det blir tyvärr bara en tvåa till "Clerks II".
© Andreas Hallgren2006-11-19