Clerks (1994)
En händelserik dag i ingenstans
Trots sin legendariskt låga budget är "Clerks" långt ifrån någon händelsefattig vi-pratar-hela-tiden-film. Faktum är att om man jämför den med "Pulp Fiction" som kom samma år, så är nog prat/handling-koefficienten ungefär den samma. Det känns visserligen som en ganska vanlig dag i bittra snabbköpsexpediten Dantes liv, kanske på grund av hans trötta, uppgivna attityd till allt, men innan den är till ända har dagen innefattat äventyr som likskändning, nekrofili och landhockey på hustak.
Därmed inte sagt att det är en otrevlig film (vilka åsikter man än kan ha om landhockey). Trots det myckna svärandet och den påfallande sexfixerade dialogen finns det något väldigt sympatiskt och närmast rart över filmen. Som alla bra filmer handlar den om människor, ett alltid lika fascinerande ämne om det behandlas med engagemang och fantasi. Människors mål och drömmar, eller brist på sådana, hur de små detaljerna får en att missa de stora, viktiga sanningarna.
Som så ofta i lågbudgetfilmer imponerar skådespelarna. Dante är omgiven av minnes- och trovärdiga figurer, som hans tuffa men godhjärtade flickvän Veronica och sanningssägaren Randal i videobutiken bredvid. Kevin Smith själv spelar Silent Bob, en figur som återkommer i senare filmer och här har en enda, men viktig replik.
På sätt och vis är "Clerks" en sketchfilm. Den enkla huvudhandlingen - Dantes tvekan mellan två kvinnor - kompletteras av ett antal mycket roliga episoder i eller utanför den lilla butiken, men när sista repliken fällts har man ändå en känsla av att det är en hel film man sett, att allt som hänt bidragit till att säga Dante och tittaren något hyfsat viktigt om Livet.
Fast framförallt är den ju hysteriskt rolig.
© Anders Lindahl
2001-02-14
Originaltitel: Clerks
USA, 1994
Regi: Kevin Smith
Med: Brian O'Halloran, Jeff Anderson, Marilyn Ghigliotti, Lisa Spoonhauer, Jason Mewes
Genre: Komedi
Relaterat: Clerks II (2006)
