Warriors of Heaven and Earth (2003)
För dig som gillade...
Lai Xi, en japan med rätt av avrätta arbetande för Tang-kejsaren i Kina, blir utsänd att som sista uppdrag innan den efterlängtade hemfärden leta upp "slaktaren Li" och lära honom en dödlig läxa. Låt inte epitetet lura er. Lis stora brott är faktiskt hans vägran att döda försvarslösa kvinnor och barn, vilket är synonymt med myteri. Den hedervärde Lai Xi torde alltså respektera Li, men jobb är jobb och iväg bär det med katanan redo till hugg.
General Lis likaledes illojala och trevliga soldater - också på flykt - lever ett skönt liv på vischan och deras ledare skulle väl vilja göra dem sällskap, men han har åtagit sig att lotsa en karavan med hemlighetsfull last så lugnet får vänta. På vägen stöter han på sin tilltänkte baneman, men de enas efter en kort men jämn duell om att återuppta fiendskaperna när Li gjort klart sitt jobb. Plikttrogna och justa typer, bägge. Kan de inte kämpa tillsammans för en gemensam sak istället? Jodå, hys tålamod.
Karavanens last blir under resan föremål för uppmärksamhet från annan ort, nämligen den turkiske lord Khan, och en skrytsamt fäktningskunnig och musikalisk ökenpascha kallad mästare An (Wan) får av honom i uppdrag att fixa lasten åt honom. Hans pris är blygsamt, beställarens dotter. Samtidigt har Li anställt en ung pojke och en gammal gubbe som hjälp med lasten. Samtidigt har Lis soldater bestämt sig för att hjälpa bossen. Samtidigt har jag inte ens nämnt den snygga tjejen, men hon dyker upp i nästa stycke!
Som så ofta i genren börjar antalet karaktärer bli oroande högt. Vem ska man tro på, vem ska man minnas namnet på? Här finns ändå hjälp i form av namn som "Enöga" och "Gamle segdragne" och en återkommande berättarröst tillhörande Lai Xis protegee, en ung kvinna som egentligen inte styr handlingen särskilt mycket men ändå känns som en motsvarighet till Ziyi Zhang i koreanska "Musa". Likheterna är fler...
Det är, trots att det kanske låter rörigt, en skickligt blandad kortlek, med ett antal starka kort som kan spelas ut enskilt mot varandra på olika vis, eller slås ihop till mer värdefulla kombinationer. Målet med en sådan här film är ofta att bygga upp inför en urladdning, skapa konflikter och påvisa de stridandes lojaliteter och skicklighet i väntan på en eller flera grandiosa slutstrider. Både de godas och ondas närmaste män överlever kamp efter kamp medans hejdukarna går åt som glass i solen, fram till slutet. Lite så är det här också, men inte riktigt så enkelt. Ännu en likhet med "Musa"...
"Warriors of Heaven and Earth" målar upp en livfull om än sparsamt befolkad och ökensandig historisk miljö och sträcker sig sällan efter effekter den inte klarar av (en sandstorm och en hemlighet gömd under tjugo skålar guld hör till undantagen). Några scener som handlar om vatten är riktigt inspirerade. Äventyrskänslan, vissa miljöer och de små övernaturliga inslagen för mysigt tankarna till "Indiana Jones". Vad som först känns som stilbrott visar sig vara en essentiell del av storyn - vad man än tycker om den saken - så rådet är att bara glida med.
Med ett snyggt foto och många "onödiga" kranåkningar, pampig musik och faktiskt en del humor ("Din fru ska snart föda!" "Vad har det med mig att göra!") är det, från det ögonblick då man slutar vara förvirrad, faktiskt riktigt underhållande. Med sina sympatiska karaktärer av skiftande härkomst och sin tragiska och häftiga slutstrid i ett övergivet fort är "Warriors of Heaven and Earth" en film för dig som gillade nämnda "Musa", eller för dig som inte sett "Musa" men som skulle ha gillat den ifall du sett den. Hur vet du ifall du är den personen? Ja, du kan ju pröva att se den här. Om du gillar den så gillar du "Musa" också och har något att se fram emot. Eventuellt så måste man inte ens gilla den här för att gilla "Musa", eftersom "Musa" är betydligt bättre när jag tänker efter.
© Anders Lindahl2006-10-24