Musa - Princess of the desert (2001)
Rädda prinsessan, död eller levande!
Sydkorea har på allvar börjat ta upp kampen om att producera den sortens feta spektakel deras grannländer länge briljerat i, och med lite fördröjning letar sig de mest påkostade försöken hit, vilket är trevligt. Den ett år äldre "Bichunmoo" var ett svar på kinesiska sägner om krigare med fantastiska kunskaper och fungerade rätt fint, med några scener som kändes som lite mindre perfekta föregångare till scener i "Hero". "Bichunmoo", liksom "Musa", marknadsfördes med tal om rekordhög budget och utspelade sig också under den oroliga tiden i slutet av Yuan-dynastin.
Mer realistiskt är det dock här. Året är 1375. Kina, som under nästan hundra år varit en del av mongolernas enorma men relativt kortlivade rike, är på god väg att bli "sitt eget" igen. Bonderebellen Zhu Yuanzhang (Mingdynastins grundare) har enligt min historiebok härskat i 7 år och arbetet med att återta hela Kina från mongolerna är i full gång. Något direkt lugn har dock ännu inte infunnit sig, när en delegation från närliggande Korea far till Kina för att fredsförhandla.
De utsända blir dock raskt anklagade för spioneri och sänds på exil ut i öknen. Här överfalls deras väktare av Ming-fientlig trupp som dräper samtliga "Ming-hundar" men storsint låter koreanerna klara sig själva i hettan. Under en hetlevrad och hårdför generals ledning försöker de mot alla odds ta sig hem. På vägen blir en slav frigiven av en döende ambassadör. Denne tystlåtne och, ska det visa sig, ytterst stridsduglige figur är förstås inte helt oviktig i filmen.
Fler mongolsoldater dyker upp vid en "vägkrog" där en landsman, tillika munk, bjussar den svultna skaran på välbehövlig mat. I sitt följe har mongolerna till tittarens glädje med sig söta Ziyi Zhang (från nyss nämnda "Hero" och inte minst "Crouching Tiger"), här i rollen som tillfångatagen Mingprinsessa. När generalen hittar en lapp från henne med den klassiska prinsessförfrågan "Rädda mig", sätter berättelsen fart på allvar. Genom att hjälpa Ming-dynastin, resonerar generalen, försäkrar de sig om ett varmt välkomnande i Nanjing (Kinas huvudstad på den tiden) och en stolt uppföljning på resans snöpliga start.
Ziyi fajtas (nästan) inte alls den här gången. Det behöver hon inte för att äga filmrutan.Däremot är hon åtminstone inledningsvis sådär läckert arrogant som hon närmast är världsbäst på. Prinsessan fattar snabbt tycke för Yeo-sol, den frigivne, som blir hennes främste beskyddare trots att han inte uppvisar den rätta fjäskande respekten för henne. Det blir gott om konflikter inom den lilla truppen. Yeo-sol vill vara fri man, trots att "den som är född till slav ska dö som slav," som den uppenbart avundsjuke generalen förnuftigt påpekar. Prinsessan vill bestämma över vissa saker och generalens stenhårda styre uppskattas inte i längden, särskilt inte av soldaterna från en annan trupp. Och snart nog är budet om prinsessans räddande kommet till mongolerna, och så är jakten igång.
Rörigt? Faktiskt inte. Snarare nyanserat. Japanske Kurosawa känns som en troligare förebild än någon kinesisk regissör jag kan komma på. Det här är ett riktigt stabilt bygge, med många och skiftande karaktärer, vackert foto och övertygande miljöer. Stridsscenerna är väl att betrakta som "klassiskt moderna", med dropframe och tät klippning, men genretypisk koreografi och extravagans. En grym och stenhård strid i en gles, vacker skog imponerar starkt. Dialogen håller hög klass och törs kretsa kring lite mer saker än det absolut självklara.
"Jag är glad att du överlevde," hälsar generalen efter att Yeo-sol med fara för eget liv försökt styra undan de jagande mongolerna från resten av gruppen, och tillägger förklarande att han inte vill att en slav ska få dö så hedervärt.
"Ädla människor brukar ha värdelösa tankar", kommer svaret.
Det här med att vara ädel och vad som utgör slika handlingar är ett ganska tydligt tema i filmen. Det är många svåra beslut som ska tas och många viljor inblandade. Vördnad kan lätt bli till hat. Inget är så självklart och enkelt som det kan bli i liknande filmer. Vid en grym list framgår väldigt tydligt att en prinsessas liv är mer värt en vanlig kvinnas, och precis som i "Shanghai Noon" vill den bortrövade prinsessan måna om sina landsmän, men bara att vilja göra det rätta leder inte automatiskt till framgång, särskilt inte när det inte är så uppenbart vad "det rätta" är.
Det som ständigt håller intresset uppe, utöver "hur ska det gå", är hur karaktärerna och deras positioner i gruppen ständigt förändras, enligt ett slags logik som är lika trovärdig som oförutsägbar. Även hos fienden hittar man mer nyanserade reaktioner och tankar än, typ, "vi ska dricka deras blod, för vi är fienden".
När de flyende, belägrade i ett övergivet fort, till slut hamnar i en situation där det gäller att ta ett beslut och stå tillsammans blir det i alla fall klassiskt spännande och det känns som om finalen kommer leda sig själv in i mål. Men även här hinner man bli både överraskad och ledsen innan den smöriga eftertextslåten kommer in och sabbar stämningen en liten smula. Men låten är ju koreanskt smörig, vilket ökar charmen, och kan inte ta udden av filmens allmänna förträfflighet.
Ibland vill man sträcka sig efter historieboken, ibland vill man bara hurra. Så borde det kännas lite oftare när man ser på film.
FOTNOT
"Musa" finns i två versioner: en kort och en lång. Den version jag sett var bortåt tre timmar, så jag antar att det var den längre. Jag "antar" också att det är den bättre...
© Anders Lindahl
2004-06-08
Originaltitel: Musa
Sydkorea, 2001
Regi: Sung-su Kim
Med: Woo-sung Jung, Sung-kee Ahn, Jin-mo Ju, Ziyi Zhang, Yong-woo Park, Jeong-hak Park, Hye-jin Yu, Seok-yong Jeong
Genre: Action, Äventyr, Historia, Krig
Teman: Belägringar
Ingår i följande teman
