Ghost in the Shell 2: Innocence (2004)

Filosofint!

I "Ghost in the Shell", en riktigt lyckad animeblandning av Neuromancer och annan tuff scifi, presenterades en framtid där artificiella människor både kan jobba som poliser och, med rätt incitament, börja grubbla över existensens frågor. I minst lika snygg animationskostym anländer uppföljaren (efter TV-serien "Stand Alone Complex" som jag tyvärr inte stiftat bekantskap med) och det är alls inget så trist som en lite dummare fortsättning späckad med action. Det är mer, som de säger på TV-shop.

Specialpolisen Batou, före detta kollega till "The Major" från första filmen och modifierad/mekaniserad till det omänskligas gräns, har fått en ny partner, Togusa, en helt vanlig människa med barn och allt. Den traditionella udda snutduon, kort och gott, men ändå inte fullt så traditionell.

Ett antal betaversioner av en ny robot har dödat sina ägare och sedan begått självmord eller självdestruerat, beroende på vilken syn man har på artificiella intelligenser. Offrens efterlevande har i samtliga fall valt att inte stämma tillverkaren av de felande produkterna, och när robotarnas anatomiska extrafunktioner (som inte alls behövs för städjobb) framkommer är detta kanske inte så överraskande. Ett märkligt fall leder vidare mot allt märkligare slutsatser och dunkla hemligheter späckade med filosofiska och etiska spörsmål.

Frågan om vad som är en människa, och vad som per definition inte är det, genomsyrar filmen och behandlas med betydligt mer subtilitet och svårmod än exempelvis "I, Robot". Snarare kan väl "A.I" och "The Second Renaissance" från Animatrix-samlingen nämnas som jämförelser. Det här är seriöst. Filosofer, poeter och ryska författare kan citeras lika gärna som Asimovs robotlagar, nästan som om karaktärerna spelar ett spel där deras funderingar måste uttryckas i form av citat. Själv känner jag mig lite stolt över att ha snappat upp en referens till Golem-legenden. Så stolt, faktiskt, att jag nästan blir lite sur när referensen förklaras lite senare.

Är det för att författarna inte är förmögna att tänka själva? Jag tror inte det, snarare är det ett sätt att poängtera att "GitS 2" inte handlar om nya frågor skapade av ny teknologi, utan snarare om samma existentiella spörsmål som ältats alltsedan den första filosofen hov upp sin stämma - förmodligen stirrandes på en liten fågel på en gren. På samma vis försöker inte filmen presentera någon helt ny handling, det är snarare allt det som sägs eller syns på vägen i denna intressanta men bekanta story som tillsammans utgör filmen.

En kvinnlig och kedjerökande robotobducent presenterar sin syn om att barnalstring är ett snabbt sätt att förverkliga människans gamla dröm om att bygga en android. En kille har valt att bli en artificiell existens, i den mån det är möjligt, och filosoferar postumt (om det är rätt ord) om dockornas överlägsenhet gentemot människan. Scenerna som följer har potential att vrida hjärnan halvt ut och in.

Det är också röjigt värre ibland. Batou lovar inför ett besök hos Yakuzan att han ska försöka låta bli att skjuta någon. Möjligtvis försöker han verkligen, men... Genetiskt förbättrade livvakter, eller möjligen en ren android, med ganska gimpig look ger extra krydda åt anrättningen.

Det är också förfärligt fint att se på, rentav konst emellanåt. Förtexterna påminner både bildmässigt och musikaliskt om de i ettan, med coola körer och robottillverkning skildrad på ett närmast poetiskt vis. Till sin helhet är faktiskt tvåan snyggare, mycket snyggare, och det vill inte säga lite. Det här är en film för Miyazaki att beundra. En scen med en slags festival formligen briserar av färger, men lika sparsmakade är kulörerna i nästa klipp. Det är ack så vackert att beskåda och realismnivån på de 3D-element som bakas in känns i mina ögon mer som ett konstnärligt val än någon begränsning i kunnandet. Musiken av Kenji Kawai, som också komponerade till ettan, är genomgående suggestiv, med några riktiga höjdpunkter.

Den här får man nog se om några gånger för att uppskatta alla ordvändningarna. Sällan har "hemläxa" känts så lockande.



FOTNOT
Tack till Schaffer för rättning angående Batou, som jag tidigare felaktigt utpekade som android. En viss plats för förvirring finnes som synes...

© Anders Lindahl
2006-09-28

Originaltitel: Inosensu: Kôkaku kidôtai
Japan, 2004
Regi: Mamoru Oshii
Med: Japanska röster: Akio Ôtsuka, Atsuko Tanaka, Kôichi Yamadera, m fl

Genre: Action, Animation, Religion/filosofi, Sci-fi

Relaterat: Ghost in the Shell (1995)

Sök