United 93 (2006)

Omtumlande tidsdokument - men vad mer?

Det har blivit en hel del olycksdrabbade flygplan på film för min del på sista tiden. Det gör det inte lättare varje gång jag själv sätter mig i en luftburen farkost, vilket hänt några gånger i år. Men, som en prominent metal-musiker (tror det var en av medlemmarna i Slayer) förklarade strax under en turné hösten 2001, alltså efter det amerikanerna kallar 9/11:
- Jag var flygrädd redan innan, så det gjorde inte så stor skillnad.

"United 93" börjar paradoxalt nog, i ett slags meditativt stämningsläge, med tanke på att det är terroristerna som förbereder sig med bön och recitationer före sin aktion. De första minuterna känns lite Costa Gavra-eska eller med scener som påminner om Kieslowskis "En liten film om konsten att döda". Vi presenteras för piloter, övrig flygplatspersonal inklusive de som sköter markkontrollen, passagerare - och så terroristerna då. Vi vet att att deras öden kommer att sammanstråla med dödlig utgång för flera av dem. Planet från United Airlines med flightnummer 93 skulle ta sig från Newark till San Francisco, var det meningen. Och i början möter vi allt som hör till rutinerna vid en reguljär flygtur; boardingen, leende flygvärdinnor välkomnar, lugnande meddelanden från piloterna betar av bland annat väntade väderförhållanden, säkerhetsgenomgången - "a life vest is located under your seat" - etc.

Men långsamt börjar situationen avvika från det normala. Och då ser vi skepsisen och de rynkade pannorna först hos flygledare på flera platser i USA, samt hos de militära myndigheter som uppmärksammas på att några av alla hundratal passagerarplan som korsar kontinenten denna morgon uppför sig mystiskt och avlyssnade samtal från kabiner pekar på kapningar. Inledningsvis reagerar de flesta med misstro, 'när hade vi senast en kapning - var det tio år sedan?'. Men efterhand tvingas den civila flygledningen avbryta diskussioner om gårdagens förseningar och militären börja söka tillstånd att skicka upp attackplan i luften för att möta alla värsta-fall-scenarier som kan komma ifråga. När piloterna på United 93 hör om plan som kraschat in i World Trade Center kommenterar de spontant:
- That's gotta be student pilots.
Men någonstans över Cleveland tar fyra fanatiker över deras färja också. Och om inte filmen var intensiv innan dess går den nu in i en närmast häpnadsväckande hyperrealistisk fas.

På marken fattas drastiska beslut. Alla flyg som kan stoppas på startbanan stannar där och alla flyg in och ut ur landet dirigeras om.
- Are we shutting down the country? undrar en underordnad till sin chef och får svaret "ja".
Alltmedan militären undrar var deras överbefälhavare håller hus och hur man ska få honom att godkänna vad som krävs. Men mer och mer riktas våra blickar mot det plan som nu kapats över Cleveland och är på väg mot ett mål som numera antas ha varit Vita huset i Washington D.C. Passagerarna försöker fatta innebörden i vad som inträffat och vad de har för chanser att överleva - vilken taktik som är säkrast; passivitet eller motstånd. Och det är begripliga reaktioner med tanke på hur hela landet tagits på sängen.

"United 93” är som film betraktad en thriller som är svår att slita ögonen från även när när den är smärtsam att ta till sig och spänningen ökar successivt trots att utgången är känd. Klippningen är tät, kameran extremt närgången och effekten är stark, mycket stark, särskilt mot slutet när passagerarna tar sats för att slå tillbaka, samtidigt som de tar avsked från sina närmaste via de mobiler och Airfones som finns tillhands och som gett dem möjlighet att ta reda på vad som hänt i New York tidigare samma morgon. Regissör Greengrass använder i ökande grad samma berättarteknik som i "The Bourne Supremacy" och här finns inga andningspauser att tala om.

Att historien om just det här planet skulle bli en film (eller två, som ju är fallet) förr eller senare, kunde anas redan några månader efter 9/11 när Newsweek med flera publikationer rekonstruerade händelseförloppet ombord och bidrog till att ge 'vanliga amerikaner' som Todd ”Let's Roll" Beamer en hjältegloria för sitt mod och sin handlingskraft. Här i filmen framstår han och det övriga 40-talet resenärer som trovärdiga, riktiga människor som är väldigt svårt att inte engagera sig för, trots att vi aldrig lär känna dem på djupet. Paul Greengrass fokuserar inte så mycket på enskilda individer utan ger en överblick som imponerar. Han vill få oss att känna - och lyckas. Vad filmen egentligen lär oss, förutom att vara ett dramatiskt, gripande, omtumlande (många adjektiv kan trängas här) tidsdokument är en svårare fråga. Vad betyder en sådan här film på längre sikt? Det är främst det som får mig att tveka om slutbetyget. Det är svårt att föreställa sig det filmarna gör, gjort på ett bättre sätt, men är det de vill göra tillräckligt?

Det här är ett nedslag mitt i en händelsekedja under en dag som gått till historien och som satte igång så mycket annat. Paul Greengrass är britt, och hans landsmän på filmtidningen Empire diskuterade filmens existensberättigande i julinumret. Regissören själv är medveten om vilken resonans projektet att ge sig i kast med det här verkliga dramat har och hur mycket politik, patriotism och propaganda som kan läsas in i det. Själv ser han sig knappast som högervriden eller ute i någon regerings ärenden. Och jag vill nog ge honom rätt i att hans film klarar av sin svåra balansgång. Filmen har mottagits entusiastiskt av inte minst kritiker - inte bara i USA. Och tillsammans med ”München" är det nog den film i år som jag själv upplevt som mest akut påträngande och sevärd - hittills. Men jag skulle helst se om den för att komma med ett mer definitivt utlåtande, vilket i sig är allvarligt menade vitsord.

Och att Greengrass & Co redan hamnat på "the shortlist" inför Oscarsutdelningarna om ett drygt halvår är väl en ungefär lika kvalificerad gissning som att Mel Gibson i fyllan och villan (eller snarare bilen) straffat ut sig från samma lista, oavsett hur bra ”Apocalypto" eventuellt skulle visa sig vara när den väl kommer.

© Johan Lindahl
2006-09-15

Originaltitel: United 93
USA, 2006
Regi: Paul Greengrass
Med: Opal Alladin, Cheyenne Jackson, Polly Adams, Trish Gates, Christian Clemenson m fl

Genre: Drama, Thriller
Svensk biopremiär: 2006-08-18
Teman: 11:e september och därefter

Relaterat: Flight 93 (2006)

Ingår i följande teman

Sök