En obekväm sanning (2006)
En oroande men inspirerande film
Jorden är i fara. Den påstådda delningen bland vetenskapsmännen i frågan om global uppvärmning är i praktiken obefintlig. Men vi kan lösa det! Ungefär så kan man väl sammanfatta det övertygande budskapet i denna faktaspäckade men rimligt underhållande dokumentär, vars posterpojke är, om någon nu missat det, Al Gore.
En Al Gore som under sin långa turné mellan olika föredrag och makthavare ser mer hemma och självsäker ut än någonsin under sin presidentkampanj, som med torr humor presenterar sig som (ungefärligen) "amerikas före detta nästa president" - och som både menar det och är ödmjukt rolig när han följer upp de vänliga skratten med (ungefärligen) "det är inte så roligt i mina ögon". En Al Gore som känns som ett toppenval som demokraternas näste kandidat (något som allt fler bloggar och sajter propagerar ivrigt för) men som nogsamt upprepat att han inte har några sådan ambitioner: säkert klokt med tanke på att ett av de avslutande råden är "välj politiker som tar problemet på allvar", vilket skulle kunna sarkastiskt nyttjas av hans politiska motståndare om han samtidigt stod på valsedlarna.
Att få oss att sänka utsläppen av koldioxid, som fastnar i atmosfären och värmer upp vår jord med redan märkbara och potentiellt katastrofala följder, är istället hans uppdrag. Inte ett nytt uppdrag, märk väl. Han är inte bara rätt person för att föra saken på tal för att han är känd och kan prata inför folk, utan för att han har följt ämnet med stort intresse och stigande oro sedan ungdomsben, får vi veta. Den som inte vet eller minns, påminns om hans engagemang i miljöfrågorna under hela hans politiska karriär. Han är ödmjuk, men drar sig inte för att påstå att det han säger är viktigt och sant.
Tonfallet är föredömligt internationellt. Exempel på redan synliga effekter visas från jordens alla hörn och han känner ingen press på sig att skönmåla för hemmapubliken. Utan att blinka yppar han vad mången amerikan kanske svävar i okunnighet om gällande vilka som bidrar mest till problemet, och avfärdar elegant vissa protester från exempelvis USA:s bilindustri.
"En obekväm sanning" ser till att hålla intresset uppe, men är inte störtkul att se på. Med attittyden att problemet inte är politiskt håller han inne med tusen tänkbara svidande kommentarer mot de nuvarande makthavarna, med bara några enstaka sparkar mot Bushadministrationen. Det är gott om diagram, även om de lättas upp med bland annat mäktiga flygbilder från Antarktis och ett klipp från "Futurama", samt korta, mer personliga Gore-klipp mellan de olika föredrag som lejonparten av filmen är ihopklippt ifrån. Michael Brooks musik skapar stämning, men knappast dramatik. Ett visst intresse för att försöka förstå vår planets problem och framtid är en förutsättning, något som i och för sig inte borde vara för mycket begärt.
Slutsatserna som Gore, och de vetenskapliga bedömningar han stöder sig på, målar upp är väldigt oroande. Klokt nog ser Al och regissör Davis Guggenheim (mest känd för TV) till att strö ut humor och avsluta i ett inspirerande tonfall, så att man ska lämna filmen fylld med lust att agera, snarare än hängandes med huvudet. En Melissa Etheridge-låt som för tankarna till just den sortens presidentkampanj han lovar att inte ställa upp i mer får ge slutnoten. Det funkar. Det är faktiskt inspirerande. Gore får det att verka klart möjligt att vända trenden. Respekt.
Slutsats: ska du gå på bio och ha kul, se något annat, men försök också se den här filmen någon gång det närmaste året.
© Anders Lindahl
2006-09-05
Originaltitel: An Inconvenient Truth
USA, 2006
Regi: Davis Guggenheim
Med: Al Gore m fl
Genre: Dokumentär
Svensk biopremiär: 2006-09-08
Hemmabio: 2007-01-31
Relaterat: Before the Flood (2016)
