Bride of the Re-Animator (1990)
Skräckkomedi utan puls
En del filmer glöms bara bort utan att få den uppskattning de borde få. Ett par exempel inom skräckgenrens ljuva 80-tal är ”Return of the Living Dead”-serien och ”Re-Animator”. Filmer som, åratal innan spektakel som ”Scream”, hade glimten i ögat och behandlade konventioner med en rolig självironisk touch. Men till skillnad från den 90-talets idiotironi så utstrålade de nyss nämnda filmerna en kärlek till genren och en vilja att ta ut svängarna och sträcka på gränserna.
Uppföljaren till ”Re-Animator” heter ”Bride of the Re-Animator”- måhända en referens till ”Bride of Frankenstein”. Här handlar det återigen om galenpannan Herbert West, läkaren som i första filmen kom på hur man återväcker död vävnad till liv. Hans kollega Dan Cain är inte lika road av stolligheterna men backar inte ur de konstiga experimenten när Wests nya plan att ”bygga” en kvinna med olika kroppsdelar ska genomföras. Anledningen till att Cain inte backar ur är för att West tänkt använda Cains döda flickväns hjärta i det morbida makeover-projektet.
Flera karaktärer från den första filmen gör comeback, däribland Carl Hill, vars huvud höggs av i första filmen. Men huvudet blir återuppväckt med hjälp av Wests mirakelvätska. Hur huvudet sedan kan prata utan lungor och stämband spelar förstå ingen roll i en sådan här film. Inte heller när Carl Hills huvud dödar en fladdermus och på något sätt sätter på vingarna på sitt eget huvud så att han kan flyga omkring och ta sin hämnd på Dr West.
Det är ju tänkt att vara lite roligt med glimten i ögat och visst är det roligt ett tag – men inte längre än tio minuter. Man drabbas av en massiv överdos av fånighet och, tro det eller ej, det blir faktiskt rätt tröttsamt. När skådespelarna i början av filmen är ofattbart usla och verkar ha sina repliker nedskrivna i händerna är det hela rätt roande, då man tänker att det säkert är medvetet för att få det hela ännu fånigare – men det känns i så fall bara som att det håller för en sketch, inte en hel långfilm. Då och då glimtar det till, som i scenen där Dr West kopplar ihop en hand och ett öga och ger ”handögat” liv. Där kan man faktiskt imponeras av stop-motion-effekterna. Men i sin helhet är filmen svag – både som komedi och skräckis.
Att kopplingarna till H.P Lovecraft används som promotion även till denna uppföljare är mer än nog för att den gamle skräckmaestron ska rulla runt i sin grav. Man får ta det för vad det är, en c-skräckis gjord på skoj, och som tur var så utger sig filmen inte för att erbjuda så mycket mer. Men det gör den ju dessvärre inte mer uthärdlig att se på.
© Johan Hultgren2006-06-12
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Atlantics utgåva förbryllar en aning. När företaget nu satsar helhjärtat på kvalitetsfilm känns det konstigt att en film som ”Bride of the Re-Animator” hittat in i sortimentet.
Bilden är inget vidare och ger klara (eller snarare oklara) VHS-vibbar. Extramaterial saknas helt.