Fargo (1996)

Det första varningstecknet

Början är så bra. Carter Burwell har tagit fasta på att handlingen är förlagd till staternas "svenskbygder" och skrivit ett ljuvligt tema som känns lika mycket Värmland som USA. Ut ur det vita snötöcknet kommer en bil. Det är fantastiskt läckert, det helt vanliga blir liksom poetiskt och ödesmättat. Men vart är bilen på väg?

In i kanske den första Coen-filmen någonsin som inte känns komplett på sitt sätt. Som inte riktigt vet vad den vill och är något så o-Coenskt som inkonsekvent. Om du frågar mig...

"Fargo" är ganska rolig och bär också tydliga spår av Coenarnas fantasi, stilsäkerhet och människoinsikt. Men vet de ens själva ifall de gör en hånskrattande svart komedi eller en mörkt komiskt thriller? Jag har då ingen aning, och följaktligen ingen aning om hur jag ska reagera när en kidnappad kvinna, bakbunden och med förbundna ögon, flyr ut i skogen och springer rakt in i ett träd. Skurkarna skrattar gott, själv har jag lätt för att hålla mig för garv. En oväntad användning av en vedflismaskin (vad nu en sådan heter på fackspråk). Kul? Utmåla majoriteten av den vanliga befolkningen i dessa nejder som halv-idioter. Tufft?

Jag skrattar helt enkelt inte så hjärtligt. Även om det är lustigt att amerikanerna i dessa nejder säger "ja" istället för "yeah" och även om Peter Stormares tystnad kontrasterar komiskt mot Steve Buscemis svada. Den distanserade, leende tonen lyckas främst med att döda allt eventuellt allvar. Till detta hör det svårtolkade "skämtet" att påstå att handlingen är baserad på verkliga händelser. Det är nämligen inte handlingen. Handlingen, som alltså inte är baserad på verkliga händelser, är som följer:

William H Macy, den evige förloraren, spelar förlorare. Hans plan för finansiell räddning är av den arten att alla som någonsin sett en film eller tänkt en hel tanke kan påpeka dess brister - moraliska såväl som rent tekniska. Hans hustru ska kidnappas av för honom obekanta män, svärfar ska betala lösesumman och pengarna ska delas mellan de sammansvurna. Borde han kanske ha frågat hustrun först? Både ja och nej... Borde han ha anlitat folk som han har någon som helst anledning att "lita på"? Eventuellt...

Det går, förstås, illa. Joel Coens duktiga skådisfruga Frances McDormand spelar Marge Gunderson, en mycket gravid och mycket minnesvärd polis som möter det ena puckade puckot efter det andra i sitt arbete och slutligen möter värre folk än puckon. Hennes karaktär är nära att ta bort den lilla unkna känslan av lättsinnig kyla som genomsyrar filmen. Nära, men inte nära nog.

Jag inser förstås att alla argument om "rolig eller inte" egentligen bara är försök att rationalisera magkänslan av att detta inte är en film för mig, en magkänsla som jag inte riktigt förstår. Jag gillar svarta komedier. Jag gillar alla andra av bröderna Coens filmer fram till "Intolerable Cruelty", vissa rentavt enormt mycket. Men jag gillar inte den här. Jag tittar gärna på den, men jobbigt kluven mellan skepsis och beundran.

Stormares karaktär är egentligen väldigt otäck. På riktigt. Han verkar inte reflektera ett ögonblick över att det är människor som dör när han dödar människor och hans monumentala tråkighet ger den emotionella kylan en besk smak av realism. Det finns en scen där en person i filmen reagerar över hans handlingar och närmast skäller ut honom. Det hade varit en jättebra scen i en annan film. Här sticker den ut som en av de faktiskt intressanta scener som inte rensades bort när bröderna beslöt att det var en kall komedi de gjorde.

Precis samma sak gäller för slutet. En sådan där liten, lågmäld scen som nästan, nästan höjer filmen igen till något fantastiskt. Som nästan får en att glömma det barnsliga hånflinet som tidigare anats bakom den omsorgsfullt nollställda minen. Men bara nästan.

"Fargo" är alldeles för skickligt gjord för att få mindre än tre russin, men jag gillar den inte nog för att ge den mer. Det känns synd...

© Anders Lindahl
2006-03-24

Originaltitel: Fargo
USA, 1996
Regi: Joel Coen
Med: Steve Buscemi, Peter Stormare, William H Macy, Frances McDormand, m fl

Genre: Komedi, Thriller

Relaterat ur russinbloggen
2016-01-05: Fargo i serieversion - en kylslagen rövarhistoria som värmer

Sök