Diligensen (1939)

En film värd att offra några hästar för?

Allt är så oerhört klassiskt. Men inte för att filmen imiterar andra, utan för att den imiterats så enomt flitigt ända sedan den kom. "Diligensen" är originalet, där reglerna för personetablering, häststunts och kavallerirusningar till trumpettoner etablerades i västerngenren. Och det är fortfarande en härligt uppslukande film, full med snygga svartvita bilder.

Ett sällskap ska resa per diligens genom ödemarken från hålan Tonto till Lordsburg, samtidigt som det ryktas att Apache-ledaren Geronimo är på krigsstigen. Ett tag får de sällskap av kavalleriet, men efter halva resan skiljs deras vägar och faran tätnar omkring dem.

Den försupne doktorn, den elegante gamblern, den högdragna men vackra kvinnan, den av alla föraktade glädjeflickan, sheriffen, whiskeyförsäljaren, bankiren med lömska planer och den gällt hojtande kusken, alla presenteras de med föredömlig effektivitet. Efter hand fördjupas bilden (tillräckligt i alla fall), och folk beter sig mot eller i enlighet med förväntningarna, som sig bör.

Ringo Kid i John Waynes stabila skepnad dyker upp först efter ett tag. I en klassisk, om än lite skärpesvajig, åkning presenteras han, svingandes sitt gevär. Sheriffen ser det som att han häktar slyngeln vid vägkanten (Ringo har nämligen flytt från fängelset), för Ringos del verkar det mera som om han skaffar skjuts. Hans ärende i Lordsburg är rättvisa, vilket i gamla västern är liktydigt med hämnd. Ringo gör ändå ett väldigt rättframt och trevligt intryck från första sekund. Han vill väl för de omkring sig, droppar några hintar om att han inte alltid varit i trubbel med rättvisan och framstår i slutändan som betydligt mer helylle än bad guy. Wayne, som aldrig tillhört mina skådishjältar, lyckas på ett väldigt naturligt sätt få fram de egenskaperna, måste jag erkänna.

Alla i vagnen har sina planer och personligheter. Varken planerna eller personligheterna är särskilt kompatibla. John Ford skapar mest sympati för outsidersarna. När glädjeflickan demonstrativt undviks av (nästan) alla de andra tar man instinktivt hennes parti. Doktorn må titta djupt i flaskan, men är bra mycket trevligare än den hetsigt skrikande bankiren, vars idéer om hur landet ska styras mycket väl kan vara motsatsen till Fords, med tanke på vem som presenterar dem och hur. Men konflikter och dramatik kan ju förena, och det blir alldeles tillräckligt av båda för att det se lite bättre ut på vänskapsfronten mot slutet. I alla fall för dem som överlever.

Mitt ute i ett poetiskt vackert ingenstans kommer indianerna ridande. Det finns filmer som ansvarsfullt näpsar USA för deras landstjälande och massakrerande, men det här är ingen av dem. Just dessa indianer vill döda de förbipasserande i diligensen, det är allt du behöver veta. Bakgrunden och förklaringen får du leta annorstädes efter. Det närmaste filmen kommer att bredda bilden av USA:s ursprungliga invånare är när någon säger att även de andra indianerna avskyr apacherna. De är alltså inte att betrakta som representativa.

Jakten och skottlossningen som följer är, som så mycket annat i "Diligensen", sann filmhistoria. Sanslösa stunts, rörlig kamera, snygga bildlösningar - det finns mycket som håller intresset uppe. Vän av hästar kanske vill undvika filmen, dock. På den här tiden var det inte så noga med hur de gick för pållarna, bara det såg häftigt ut när de stupade.

Med sitt effektiva berättande hinner Ford också klämma in en avslutande shootout i staden, föregången av effektiv och bitvis komisk uppladdning, samt följa upp den till synes dömda kärlekshistoria som spirat upp på vägen.

Det finns ännu bättre superklassiker än "Diligensen" men få filmer har varit så inflytelserika, och det måste medges att den faktiskt har nästan allt. Att jag inte sett den förut är egentligen helgalet, men bättre sent än aldrig. Fyra russin utdelas också, bättre sent än aldrig.

© Anders Lindahl
2006-01-12

Tack till Atlantic Film för recensionskopia

DVD / Blu-ray

Atlantic Films John Wayne-box hade nästan lika gärna kunnat kallas en John Ford-box. Här finns, förutom "Diligensen", Ford-klassikerna "Fort Apache" och "Larm över Prärien". Jokern i leken är "En cowboy rensar stan", regisserad av Edwin L. Marin. En ganska diger bit västernfilmhistoria med andra ord och, som vanligt nuförtiden hos AF, mysigt förpackad.

Originaltitel: Stagecoach
USA, 1939
Regi: John Ford
Med: Claire Trevor, John Wayne, Andy Devin, John Carradine, Thomas Mitchell, Louise Platt

Genre: Action, Drama, Western

Relaterade artiklar
Hazzans Hollywood: John Wayne

Dela |