Majewski målar på megaduk
[ 2011-02-05 , Johan Lindahl]
- Folk har sagt till mig att filmen behöver ses flera gånger...
Polske regissören Lech Majewski är medveten om att hans film "The Mill and the Cross" inte är den mest konventionella som skapats på senare år. När han möter publiken på Göteborgs filmfestival, vid en visning på biograf Capitol berättar han gärna om sin långvariga fascination för 1500-talsmålaren Peter Bruegel, vars verk "Way to Calvary" ligger till grund för hela filmen, på ett väldigt synligt sätt.
Arbetsprocessen tog tre år, avslöjar Majewski, inklusive turnéer på landsbygden i länder som Polen och Tjeckoslovakien för att hitta rätt inspelningsplatser och inte minst statister. Målningen innehåller hundratals individer. Bruegel var också väldigt 'modern' enligt regissören som försöker förklara hur flera olika perspektiv använts i fresken, något som vilseleder ögat. Postproduktionen krävde flera personers arbete med datorer och blue screen under två år och han är imponerade av sina unga medarbetares tålamod och hängivenhet. Varför valde han just den här konstnärens verk som inspirationskälla och matris då?
- Jag älskade Bruegel redan i tonåren. Han hade en speciell dragningskraft på mig. Du kan 'gå in' i hans målningar och stanna i dem, till skillnad från modern konst som vill kasta ut dig, hävdar Majewski med ett snett leende.
Bruegel ville också enligt honom beskriva hela världen, både genom det vardagliga och det historiska perspektivet. Han porträtterade godhet och ondska, bibliska motiv och sin egen tids verklighet - samtidigt. Majewski målar själv ibland och komponerar även musik. Däremot är han inte överdrivet intresserad av utdragna dialoger, vilket märks i filmen.
- Jag gillar riktiga ljud, men inte ord som kastas emot dig hela tiden, klargör han och påpekar att ljuden vid klippningen av materialet kan skapa kompositioner i sig.
I filmen syns konstnären själv (spelad av Rutger Hauer) vandra omkring och betrakta livet som han vill åskådliggöra, samtidigt som hans arbete kommenteras av andra (främst en man spelad av Michael York). Sådant stämmer med verkligheten i den betydelsen att konstnärer ofta utför sitt arbete i det öppna och andra kikar över axeln på dem under tiden. Men det behövs också något sådant som narrativt grepp i en film av den här typen, precis som en kriminalhistoria kräver en 'whodunnit', frågan om vem som är skyldig, förklarar Lech Majewski. Vars egen senaste skapelse alltså kan förefalla en aning mer krävande än en typisk deckare. Själv räknar jag i alla fall inte med att få se något liknande det närmaste året...
