Ljudet av två händer som klappar
[ 2011-02-04 , Andreas Hallgren]
Att klappa med händerna som en form av gillande har en uråldrig historia. I de allra flesta fall applåderas någon som utfört något man tyckt om. Skådespelarna applåderas efter att pjäsen är slut, musikerna när stycket är slut och, av någon märklig anledning, piloten på charterflyget när denna har landat planet. Gemensamt är att den som är orsak till applåden finns i rummet och kan höra den. Att visa sitt gillande och ge beröm är liksom hela poängen med klappandet.
Filmer applåderas däremot sällan, just för att döda ting som en filmremsa har svårt att ta beröm. Förutom på filmfestivaler där det applåderas utan hejd. Visst, möjligheten att filmskaparna själva finns i salongen är större på en filmfestival än på en vanlig onsdagskväll på den lokala biografen, men så vanligt är det ändå inte. Ändå applåderas det. Som till exempel vid den riktigt dåliga film jag såg igår, där applåderna mest måste varit av ren artighet. Vem man var artig mot är oklart för någon filmmakare fanns inte i närheten. Jag förhåller mig oartig.
Vad tycker du? Bör man applådera efter en film?
