Krig är pengar
[ 2010-12-28 , Johan Lindahl]
"Top Gun" och "Black Hawk Down" fick den. "Plutonen" och "Apocalypse Now" förvägrades och filmmakarna var kanske friare utan; Pentagons välsignelse och därmed praktiska stöd i ryggen under produktionen. Åtminstone enligt TV-magasinet "Empire" på den internationella nyhetskanalen Al Jazeera English, som i veckan intresserade sig för det symbiotiska sambandet mellan Hollywood och den amerikanska försvarsmakten. Pentagon beslutade sig för ett bra tag sedan att försöka påverka vilken bild av deras verksamhet som sprids genom film, och det innebär i praktiken att manus som faller dem i smaken kan betyda exempelvis ekonomisk uppbackning och utlåning av viktig utrustning. Hur ser man som utomstående betraktare skillnaden? Inte så självklart som det kan verka. Amerikanska militära rollfigurer KAN tillåtas bete sig illa (enligt Pentagons definition) - om de straffas för det på något sätt inom handlingens ram. Men det finns tydligen flera exempel på filmmanus som justerats för att tillfredsställa det militärindustriella komplexet, som "Charlie Wilson's War", enligt Al Jazeera.
Dilemmat för filmskapare är att antingen 'förlora självständighet eller mycket pengar' som någon uttryckte det i programmet. Om jag minns rätt var det David Robb, en av flera författare som fascinerats av fenomenet ifråga.
- Kriget är heligt och Pentagon är en kyrka. Du kan inte kritisera soldater på film, för de är präster, kommenterade regissören Oliver Stone krasst i studion som han gästade tillsammans med lika kontroversiella kollegan Michael Moore och författaren/tidigare utrikeskorrespondenten Chris Hedges.
Den sistnämnde skriver flitigt om utrikespolitik och andra aktuella ämnen, främst för websajten Truthdig, och jämför synen på krig i den amerikanska kulturen med en illusion och en 'evig infantilism'.
- Vårt imperium imploderar, det är en illusion.
Den mest optimistiske i trion var Moore, som hävdar att amerikaner ofta blir förda bakom ljuset, men när de väl får sanningen klar för sig kommer de i regel att reagera på rätt sätt. Själv insåg han att hans film "Fahrenheit 9/11" är en av ytterst få filmer med anknytning till Irak som gått med vinst. Flera av dessa har haft en kritisk hållning men inte gått hem hos publiken, som kanske föredrar lättsmältare underhållning efter en hård arbetsvecka och inte vill bli påminda om sin delaktighet i problemet, spekulerade Moore. Han var också tveksam till storheten hos Oscar-vinnaren "The Hurt Locker" (väl att märka, gjord utan Pentagon-stöd) och menade att den byggde på enkla trick, typ ”vem sprängs i luften nästa gång?”. Däremot gillade han "Green Zone" med Matt Damon på jakt efter de påstådda massförstörelsevapnen i Irak efter invasionen.
Nationalism är inte unik för USA, påminde Hedges, men problemet är att landet kan bruka våld på ett sätt som få andra.
- Det gör oss farliga.
Vietnamkriget tvingade landet att ställa frågor de inte gjort förut, enligt honom, men Ronald Reagan ”återuppväckte krigets goda namn”. Mycket av det som produceras på film idag kallar han "war porn" för att sedan poängtera skillnaden mellan makt och maktlöshet. Ska man verkligen förstå krigets natur måste man kliva ut ur arméförbanden till dem som inte har någon makt alls, tycker Hedges som sett en del av den verkliga varan på nära håll som reporter.
Överlag ett intressant program lett av Marwan Bishara, uppenbart vinklat men absolut en av de mer minnesvärda diskussioner på temat som jag kan minnas. Via länken nedan ska det förhoppningsvis gå att ta del av meningsutbytet webbvägen.
