Fruktlöst företag?

[ 2010-09-12 , Johan Lindahl]

Det finns regissörer vars hela filmografi redan finns recenserad här på russin. Tror jag. Och så finns det dem som borde tillhöra den kategorin. Som Peter Weir. Tyvärr finns fortfarande några luckor, som vi någon dag ska ha eliminerat - inte minst "Fearless" eller "Utan fruktan" som den egentligen bokstavstroget men ändå aningen associativt vilseledande fick heta på svensk mark. Jag påmindes om det häromkvällen under läsningen av Gareth Higgins bok ”How Movies Helped Save My Soul” (2004, Relevant Books). Higgins är en nordirländsk författare/fredsaktivist/filmälskare med mera som numera huserar i USA rent geografiskt och på Wordpress (se länk nedan) blogografiskt.

Han hyllar i boken bland annat "Fight Club", "Magnolia" och "Once Upon a Time in America" - som en liten introduktion. Och så "Fearless" (1993) som bearbetar frågan om den oundvikliga Döden bättre än de flesta andra filmer författaren kan påminna sig ha sett. Jeff Bridges överlever en flygolycka och förändras drastiskt som person, tar risker som han aldrig gjort förr och ger sig på att försöka befria andra från deras trauman. Men vart leder hans odyssé? En bra fråga som inte bör besvaras helt och fullt här, så gör inte heller Higgins. Han kallar dock filmen "beautifully constructed" och hävdar att nästan varje scen är sevärd i egen rätt. Vilket kan förklara varför han sett den tio gånger på åtta år. Själv har jag nog bara gjort det en gång och det var säkert över ett dussin år sedan, troligen på TV.

Varför är det så illa? Tja, en anledning kan vara att den är svår att hitta på DVD. Möjligen har jag den graverad på VHS någonstans, men frågan är exakt var. Och numera har man ju lärt sig ställa hårdare krav på bildkvalitet; blivit bortskämd helt enkelt. Hos svenska filmförsäljare på nätet kan du i bästa fall lägga in så kallad ”bevakning” medan allsmäktiga Amazon hänvisar till alternativa distributörer med de sedvanliga överpriserna för svåråtkomliga utgåvor. Kanske kan det vara värt det ändå, men jag tror att jag väntar till dess arbetsperioden i mellanöstern är över. Jag är inte 100-procentigt säker på postgångens pålitlighet här. Och varför chansa när så mycket står på spel? Dödens domäner är inget att slarva med...








     

Dela |