It's the end of the world as we know it...
Är det verkligen hälsosamt att inleda det nya året med en rejäl katastroffilm? Egentligen hade jag inte tänkt se om ”Day After Tomorrow”, men gjorde det ändå (på TV3!) och insåg att jag fortfarande gillar den. Visst, vetenskapligt är den ju väldigt...överdriven. Vi har blivit medvetna om att temperaturförändringar med allvarliga konsekvenser inte bara är möjliga utan även troliga - men så snabbt som i Roland Emmerichs skoningslösa scenario? Nej, naturligtvis inte. Men vänta ett tag. Nu när vi sett hur en så kallad lånekris i ett land kan bli en global ekonomisk härdsmälta som tar alla experter på sängen; får inte en film som ”Day After Tomorrow" en lite djupare resonans, åtminstone känslomässigt?
Tanken slog mig i alla fall någon gång efter, typ, tredje reklampausen.
- Jag har förberett mig hela livet för en framtid som inte längre finns, säger en av huvudpersonerna klarsynt och hur många världen över känner någonting liknande just nu? Även om finanskrisen kanske går över inom några år...
Att TV4 å sin sida kontrade med ett annan form av dystopi i ”Waterworld”, medan femman visade Ang Lees dystra drama ”The Ice Storm” kanske säger något om det aktuella sinnestillståndet hos TV-menymakarna på olika håll... Hapless New Year!?