Ny delstat, ny dramatik för delar av Dutton-klanen
[ 2026-05-31 , Johan Lindahl]
Nej, jag har fortfarande inte sett samtliga säsonger av ”Yellowstone”. Hemmavid rev vi av en serie episoder, kanske tre eller fyra säsonger häromåret på någon av kanalerna där den då landat. Exakt hur allt sedan slutade har jag lite oprecisa uppfattningar om. Men i alla fall en aning, med tanke på vissa ledtrådar som lagts ut om vem som dog respektive försvann spårlöst eller överlevde efter all territoriell turbulens där uppe i Montana – som uppenbarligen är laglöst land där den starkes rätt råder. Om serien nu var propaganda för att ta lagen i sina egna händer eller vad den egentligen ville säga var kanske mindre viktigt för själva underhållningsvärdet. För ett sådant fanns absolut.
Nu börjar avstickarna/uppföljarna ramla ner från molnen, som regel på SkyShowtime, där det mesta av det som i någon mån är Taylor Sheridans arvegods (något han aktivt arbetat med eller gett upphov till i grunden) brukar landa. Tydligen är han på väg bort ifrån Paramount+ inom några år, alltså den ursprungliga hemvisten för exempelvis ”Yellowstone” i detta böljande, föränderliga och komplicerade TV-landskap.
För en tid sedan släpptes lillebrorsan lös och gavs rätt att jaga missdådare under lite mer lagliga former som en del av US Marshals. Alltså Kayce Dutton, som jag spontant vill kalla för Luke, om så bara för att han borde heta Luke. Sådana som han ska helt enkelt heta det – eller handlar det om om att jag blandar ihop karaktären med sin skådespelare Luke Grimes? Den grabben är väl minst problematisk i sammanhanget. Ni vet, allt är relativt. Mannen som försökte göra det rätta i princip, även om han ibland kunde se sig tvungen att ta någon av daga även under deras toalettbesök. Så är det bara. Hans nya äventyr i ”Marshals” har väl sitt underhållningsvärde i sig, men är knappast originella i någon form. Och man rör sig fortfarande i familjens gamla hemvister uppe i nordvästra Förenta staterna.
Men den hetlevrade syrran Beth då? Sluga affärskvinna, med både förmåga att vara beräknande och manipulativ, men även känslosam och vars etiska grundpelare kan definieras som något slags tribalistisk utilitarism och fokuserad på överlevnaden hos en själv och den egna närmaste kretsen. I stort sett grundpelaren i själva konceptet ”Yellowstone”. Och inte lär det bli mindre av den varan nu när ”Dutton Ranch” sjösätts. Eller snarare planteras ut på slätten nere i Texas, där hon och handlingskraftige, oftast verbalt kortfattade men synnerligen kapable livspartnern Rip slår sig ner efter en prolog där en dramatisk händelse river upp deras tillvaro i grunden.
Där nere med ett annorlunda landskap, definitivt inte lika kuperat och dessutom lika definitivt varmare, kommer de givetvis att stöta på andra kontrahenter men kanske också en och annan trevlig prick med samvetet i behåll. Om sådant är en fördel i sammanhanget. Första avsnittet är faktiskt attraktivt i den betydelsen om man förväntar sig något som fortsätter i samma fotspår som föregångaren. Annette Bening och Ed Harris är med! Räkna in det bland säljargumenten. Och här introduceras omgående ett par korrumperade cowboys liksom en gigantisk ranch som verkar dominera hela nejden och sätter villkoren för alla andra. Beth lyckas mucka gräl med någon hon förmodligen inte borde göra sig ovän med. Samtidigt som hon visar sig ytterst angelägen att rädda livet på en döende häst i förbifarten. Rip råkar säkert provocera fel folk även han, bara genom att vara Rip. Lovande premisser med andra ord. Liksom lektioner i matematik för lantmän. Precis. Det sistnämnda hade vi väl alla räknat med också eller hur?
