Bell och Brody briljerar i ”Nobody Wants This”
[ 2024-10-26 , Johan Lindahl]
Motsatser attraheras av varandra. Ni känner igen det. Går det att illustrera på ett underhållande samt kanske till och med aningen trovärdigt sätt? I det här fallet görs ändå ett allvarligt försök att både roa och bringa vissa insikter, hålla ett tempo där något hela tiden inträffar, parat med mikroinsikter, upptäckter och överraskningar på ett sätt som skapat en liten smygande succé. Det förekom väl inte så fruktansvärt mycket promotion i förväg för den här komediserien vars första säsong vi betade av ganska raskt hemmavid.
Joanne är podcastare som tillsammans med sin syster utforskar tillvarons relationsproblem och inte minst de intimare sådana. Ingen av dem verkar böjd att binda sig för en partner och sätter nästan en ära i att verka lite lagom promiskuösa. Frigjorda åtminstone. Och väldigt öppenhjärtiga. På väg att få ett större kontrakt med en plattform, som skulle öka lönsamheten betydligt.
Noah är rabbin i en lokal synagoga, en man i sina potentiellt bästa år som i seriens absoluta inledningsfas drabbas av insikten att fästmön sedan ett par år inte är den idealiska livspartnern just för honom. Kanske har det bara gått rutin i allting, att hon inte respekterar hans integritet fullt ut eller att något i kemin saknas. På en fest med gemensamma bekanta råkar Noah och Joanne på varandra och något uppstår. Något som serien sedan brottas med på ett tillspetsat sätt som ändå osar bakomliggande allvar. Det fungerar i alla fall, vilket många verkar ha upptäckt. Paradoxkemin mellan Kristen Bell och Adam Brody är också påtaglig i att de porträtterar motsatser som ändå på något förunderligt sätt dras till varann.
Just det. En enkel förklaring till att det faktiskt fungerar så bra som det gör är hur kärnfullt skrivet och formulerat det är. De lyckas faktiskt överraska och hitta nya vändningar i replikskiftena oavsett om det bara handlar de två huvudpersonerna eller andra i deras omgivning. För omgivningen har betydelse här. De två är inte två isolerade öar ute på ett öde hav. Sociala samspel och kulturkrockar gör sig påminda gång efter annan. Antalet obekväma situationer som uppstår går snart att tappa räkningen på. De är snarast hjulet som driver allt annat framåt. Inte ett avsnitt utan någon form av obehaglig men underhållande konfrontation. Ryktesvis följer en fortsättning så småningom. Så trevligt. Titeln till trots, det ser ut som om många faktiskt skulle vilja ha mer av det här.
Till bloggarkivet
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix
Vill du veta mer om serien? Basinfo från IMDb
