Tidsresor och terror i ”Bodies”
[ 2024-01-28 , Johan Lindahl]
Tidsresor. Alltid lika spännande och oftast lika förvirrande. Vilka är reglerna? Vad blir konsekvenserna? Och går det att göra en berättelse med resor fram och tillbaka i tiden som faktiskt hänger ihop, logiskt sett? Just den där sista frågan är det kanske inte lönt att ställa sig längre. Men det kan fortfarande vara fascinerande att följa just en story om hur olika tidsplan kan samverka på ett till synes helt orimligt sätt. Vi får helt enkelt acceptera förutsättningarna och hoppas att resultatet blir tillräckligt intressant. Och det här är fängslande. Jag vet inte om de ritar upp några nya spelregler men det känns i grunden som om de lyckas få sitt koncept att fungera även när det absolut inte borde hänga ihop.
Premissen i korta drag: en man hittas död i en gränd i London. Inte bara en gång utan i fyra olika tidsepoker med skiftande samhällsideal, teknologier och polisdepartement som definitivt inte jobbar på exakt samma sätt eller styrs av samma sorts auktoriteter. Men korruption och konspirationer tycks husera i alla tider. 1890, 1941, 2023 samt 2053 är de precisa årtalen det handlar om här.
Relativt snart avslöjas att i det nutida planet kommer en stor katastrof att drabba London och skriva om framtiden radikalt. I övrigt kretsar intrigen kring hur fyra olika brottsutredare vid Londons poliskår under sina respektive epoker försöker lösa samma fall, omedvetna om att de inte är ensamma om att försöka göra detta. Naturligtvis kommer några av dem att konfronteras med de övernaturliga eller åtminstone exceptionellt osannolika dimensionerna efterhand. Men kommer de och deras omgivningar att förstå och acceptera vad det är som egentligen händer? Mycket riktigt förvirrande, som det borde vara. Och frustrerande. Poliskaraktärerna i respektive tidsplan är sinsemellan väldigt olika, de brottas med sina egna personliga problem och vissa fall moraliska tillkortakommanden. ”Bodies” är inte fulländad i alla avseenden och kan väcka motstridiga reaktioner. Men den bjuder på en resa i tid och rum – kanske framför allt tiden. En resa som ständigt levererar nya överraskningar och vänder upp och ner på det man tror sig ha sett hittills ett par gånger om.
Kan de knyta ihop allt? Rent logiskt är det egentligen inte möjligt. Men det finns en hopknytning. Ett slut som inte kräver en fortsättning, om vi säger så. Som serie är den tillsluten, avgjord. Self-contained; finns ett bra svenskt uttryck för det? Visst kan man roas av att vända och vrida på vad som egentligen tilldrar sig i de sista avsnitten och vad som borde vara de rimliga konsekvenserna av det. Men det fungerar i alla fall emotionellt, på ett personligt plan. Du har möjlighet att dra dina egna slutsatser av vad som skulle kunna hända efter slutsignalen, på kortare och längre sikt. Och det är väl ungefär vad vi kan begära med den här premissen?
Till bloggarkivet
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix
Basfakta om ”Bodies” från IMDb
