Djupdykningar i julfilmsfloden: ”Jul varje dag” (2022)

[ 2022-12-24 , Johan Lindahl]

Chuy är aldrig glad på julen. Trots allt eller kanske på grund av att han även har födelsedag samtidigt, vilket han inte tycker uppmärksammas tillräckligt av familjen. Så även i vuxen ålder, mitt i karriären i Mexico City. Släkten som samlas till julmiddag har han inga höga tankar om och han är kanske lite för ärlig med vad är det för exakt fel på var och en av dem. Men han får betala ett pris i gammal god julfilmsanda: en androgyn fe förklädd till bartender förtrollar honom med resultatet att han genomlider (för det är ordet) ett antal jular flera år framåt utan att ha någon koll på vad som händer däremellan. Ungefär nästan konceptet som ”Måndag hela veckan” anstiftade eller åtminstone fått äran för att ha lanserat. Många har försökt och känner sig kallade att leka med varianter av samma idé och det här kanske inget av de värsta försöken, men det blir ganska påfrestande, trots att något händer hela tiden. Jul efter jul efter jul där den arme och gradvis alltmer utarmade huvudpersonen fjärmar sig ifrån sina närmaste och inte verkar fatta vari julens hemligheter ligger.

Jag tycker ändå att han försöker, efter förutsättningarna. Eller? Och allt Señor Chuy ska ha gjort under resten av året som han inte ens verkar medveten om, hur fungerar det? Nej, man ska väl inte diskutera den interna logiken i en sådan här premiss… Men hur underhållande är det och hur mycket julstämning förmedlas? Till slut lyckas de få fram några kryddmått av det sistnämnda. Helt utan underhållningsvärde är det inte, men det ligger något bakvänt i att så stor del av tiden i en film som ändå vill föreställa en komedi, ägnas åt kollektivt missnöje, emotionell misär och en stadigt nedåtgående trend. Inte så att det helt saknas fyndiga idéer eller goda intentioner här. Men det känns som en överdrivet lång resa fram till förlösningen. Verkshöjdsfaktor: 2,5 av 5. Progressiv budskapsfaktor: 3. Julstämningsfaktor: 1,5.