Djupdykningar i julfilmsfloden: ”Operation Christmas Drop” (2020)
[ 2022-12-23 , Johan Lindahl]
Hafa adai. En hälsningsfras som poppar upp med jämna mellanrum i ännu en av dessa upplyftande, men inte alltför tillkrånglade julfilmer som kanske gör bäst i att bedömas på sina egna villkor. Det här är Corny i Kubik, men sprider ändå just julstämning på sitt sätt.
Tillbaka till den korta språklektionen: språket är tydligen chamorro och talas i Mikronesien där ”Operation Christmas Drop” utspelas. Närmare bestämt verkar det vara Guam, en av de mer avlägset belägna amerikanska militärbaserna. Landet har ju ett antal hundra sådana utspridda över planeten. I det här scenariot är den berörda flygbasen av någon anledning nedläggningshotad, vilket verkar aningen osannolikt på grund av det strategiska läget. Detta faktum noteras för övrigt på filmens IMDB-sida, men det hade jag som alla andra redan räknat ut ändå. Dock, någonstans måste spänningen hämtas. Stängningshotet fungerar i det här fallet som en MacGuffin på Hitchcock-språk. Något måste få en en ambitiös ung singeltjej i tjänst hos amerikansk kongressledamot att skickas ut i Stilla Havet strax före julhelgen för att syna räkenskaperna och leverera en rapport som kanske sänker hela basen i oceanens djup. Spänningen stiger!
Givetvis guidas hon runt av basens egen hunk, en pilot med osedvanliga sociala kompetenser och avledningsförmåga så att hon inte ger dem nådastöten med sina noteringar till hemmafronten. Det börjar med bråk och slutar med barnvagn, som vi brukade säga på skolgården på min tid. Det kan bara finnas ett slut på det här. Även om den bokstavliga barnvagnen kanske inte hinns med redan i själva filmen. I processen kommer i alla fall unga ambitiösa assistenten att lära sig mer om livet, osjälviskhet och vad nationens finaste folk egentligen sysslar med när de använder försvarets flygfän för att frakta förnödenheter till behövande på de olika öarna i området. Hunken är nämligen den mest godhjärtade och hjälpsamma herre du kan tänka dig. Ni kan ha sett honom i den där Viking-serien som Björn Bredsida eller något liknande, där han liksom de flesta andra i den serien i stort sett aldrig drar på munnen. Det får han i stället chansen att göra här vid upprepade tillfällen. Här smilar alla militärer regelbundet oavsett grad och rang, medan den svårflörtade besökarinnan tar lite längre tid på sig att lätta på förlåten. Hon har ett viktigt jobb att sköta, ett ansvar att fylla och press uppifrån att räkna ut var skattepengar kan sparas in.
Sade jag Corny? Det kommer med territoriet. Glättigt och tillrättat och i långa stycken en reklamfilm för den amerikanska militära maktens mest humanitära sidor - något som tydligen bygger på en verksamhet som verkligen bedrivs, vilket framgår av eftertexterna. Det var väl trevligt ändå? I marginalen kan vi se gamla trogna Virginia Madsen som den hårdhudade kongressledamoten. Liksom en snålsint och småtjurig borgmästare som påminner om, jovisst var han väl med i ”Battlestar Galactica” som ingenjör med problemfyllt privatliv? Allt som allt; en hyllning till familjen, oavsett om de är på distans eller nära, till laganda i julens ande, till förmågan att hitta genvägar och lösningar på alla praktiska problem samtidigt som man eventuellt hittar någon form av personlig tillfredsställelse för egen del. Verkshöjdsfaktor: Cirka 1,5 av 5. Propagandafaktor: 4,5 av 5. Julstämningsfaktor: 3,5 av 5.
Till bloggarkivet
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix
”Operation Christmas Drop” enligt IMDb
