Sent sedda: ”Line of Duty” levererar
[ 2022-11-19 , Johan Lindahl]
Så omhuldad och stadigt omnämnd av, ja - ganska många - med så jämna mellanrum mitt i flödet av allt som släpps. Någon gång var jag bara tvungen att försöka se den från begynnelsen. Sedan vi efter en flytt fick några nya kanaler i utbudet har jag i perioder snöat in på utbudet hos Britbox. Framförallt lagväktarserien ”Line of Duty” som kretsar kring AC-12, en enhet för utredande av misstänkt beteende och rentav ganska grova brott begångna av poliser. Just det, utredare som utreder de egna. Inget säkert sätt att bli populär i kåren. Ett smutsigt jobb, men det måste göras.
Och visst är det här riktigt bra. Serien skapades av Jed Mercurio och sändes i sex säsonger med sex avsnitt var som standard mellan 2012 och 2021. Nu ligger jag långt efter, men befinner mig i slutskedet av tredje säsongen. Eventuellt kommer någon ihåg en annan liknande följetong från samma örike från tidigt 1990-tal, ”Between the Lines”, som jag åtminstone själv har positiva minnesbilder av. ”Line of Duty” är en mer uppskruvad, hetare 2010-tals variant på samma tema. Som vi vant oss vid med brittiska serier fladdrar bekanta ansikten förbi eller intar mer regelbundna roller. Från andra och tredje säsongen kan allestädes uppdykande Keeley Hawes framhållas för sitt ytterst mångtydiga porträtt av en kvinnlig polis misstänkt för inblandning i några kollegors våldsamma frånfälle. Skyldig eller inte? Noterbart är hur skådespelerskan som annars ofta föreställer fashionabla, karismatiska kvinnor här är demonstrativt ickeelegant och närmast asocial. Men som sagt, en person som omgivningen tenderar underskatta - på egen risk.
Något händer i alla fall i princip hela tiden. Berättandet bygger på ständiga förändringar, skiftningar i förväntningarna och insikten om att alla bär på något. Sanningen är väldigt sällan svart och vit. Den envetna ensemblen på AC-12 litar inte riktigt på någon i samhället i stort eller den egna kåren. Ibland inte ens på varandra…
