Reacher - ett rättskaffens råskinn?
[ 2022-04-14 , Johan Lindahl]
Han har längden i alla fall, till att börja med. Är inte det något som vissa anmärkt på när Tom Cruise gjort den här romanfiguren på film? Alan Ritchson som nu gestaltar Jack Reacher i serieform har en rätt bastant kroppshydda, som borde kunna inge omedelbar spontan respekt, även om alla inte förstår vinken. Den reslige före detta elitsoldaten reser omkring med väldigt lätt packning och försätter sig ofta i trubbel utan att synbarligen vilja det. Vilket ger ursäkter att lösa uppdykande fall där han råkar befinna sig. Ungefär.
Den här gången är han i en småstad någonstans ute i Hjärtlandet och blir naturligtvis anklagad för ett brott. Som den lokala polisen inte lär kunna lösa utan honom, kan man tänka sig. Och det finns något rättframt i den här gamla skolan som gått hem hos en betydande publik. Det kan finnas ett sug efter just det här. Halva nöjet, eller åtminstone ett återkommande primitivt tjusningsmoment är när Reacher bryskt och effektivt buntar ihop dem som är dumma nog att mucka gräl med honom. Men glad och munter är han inte alltid och inte heller så artig eller socialt smidig. Dessutom har han faktiskt sina personliga skäl att vara där han är. Och det förhållandet gör det inte direkt lättare för omgivningen att hantera honom.
Det här är inte nyskapande, banbrytande TV. Men det är rätt rejält. Stöddigt. Och ibland, vare sig man vill erkänna det eller inte, är det väl ett sådant här råbarkat men rättfärdigt råskinn som utgör den idealiska verklighetsflykten - eller? Efter fyra avsnitt är jag kanske mer engagerad än imponerad, om det är en riktig rekommendation eller inte. Mycket kan invändas, men det osar habilt hårdhänt hantverk i sin viktklass.
