Ted Lasso - trevlighetens apostel?
De säger att den är så trevlig. Ganska många TV-tyckare faktiskt. Hittills har jag till slut hunnit syna ett par inledande avsnitt. Och det kanske stämmer, trots allt. ”Ted Lasso” har något gemytligt, sympatiskt över sig som kanske behövs i dessa tider. Vi kan känna igen honom från ”Saturday Night Live”, Jason Sudeikis, som för all del kan göra andra typer av roller också, men på något sätt passar perfekt till just det här. Alltså som en coach med erfarenheter exklusivt från amerikansk idrott. Av på ytan svårutgrundlig anledning har han värvats som ny tränare för ett mindre framgångsrikt fotbollslag i England. Alltså den typ av fotboll vi européer känner igen som fotboll, vilken Ted har ytterst begränsade kunskaper om. Men den utåtriktade attityden och det positiva tänkandet, det har han i drivor - vilket kan krävas. För egentligen är han kanske här som kanonmat. Eller som ett hittills oklart led i en skum strategi från den rika ägarinnan (Hannah Waddingham) som har sin egen agenda och är lite allmänt ute efter hämnd på världen, möjligen främst på grund av hennes tidigare makes oförrätter. Det här är oftast lättsamt komiskt, ibland mer än så, inte minst med insticksskämt som bara kommer utan förvarning och ibland är oväntat spetsiga, mitt i den där trevligheten jag redan hamrat in.