Finns det hopp för ”The I-land”?
[ 2019-09-15 , Johan Lindahl]
Nu har Netflix velat göra sin egen hybrid av ”Lost” och ”Westworld”, kan man ana. De akut uppstående intrycken är dock snarare att det ser ut som en dramatiserad version av någon av alla dokusåpor som utspelas i exotiska miljöer. De finns väl i otaliga varianter och alla har vi väl om inte annat hemsökts av diverse trailers för något av de fortfarande existerande exemplen med unga bortskämda trubbelmakare utvalda för sin förmåga att provocera fram attraktivt amoraliska förvecklingar. Ungefär lika sympatiska verkar de flesta av de strandsatta satarna på ”The I-land”. På något sätt har de spolats upp på stranden av en paradisö, iklädda nästan identiska utstyrslar och utplacerade med identiskt långa mellanrum. Samt ett antal andra indikatorer på att något är en smula skumt. Några börjar omedelbart och till synes ohjälpligt bråka med varandra. Jag antar att det finns en poäng någonstans här. Och något av den antyds väl redan i den mystifierande trailern som just nu pumpas ut på Netflix. Något är inte riktigt normalt här. Men, den stora frågan är om det här ett koncept som till skillnad från deltagarna sjunkit som en sten i havet redan vid sjösättningen; är det bortom all räddning eller har miniserien några ess att hala fram ur rockärmarna? Efter ett avsnitt är jag väldigt starkt skeptisk till hela företaget. Kan hatewatching vara en alternativ attityd i stället för att skaka dammet av sig och lämna de ofrivilliga nyblivna öborna åt sitt öde?
