Att veta är stort. Att chansa kan också fungera.

[ 2012-03-09 , Johan Lindahl]

Timing, taktik och tur. Tre användbara ingredienser i en frågesport som SVT:s "Vem vet mest?". Nu har jag själv varit med. Igår sändes det, men programmet spelades in en lördag tidigare i vintras när stormen ven och Göteborg klimatmässigt visade sin minst välkomnande sida. Inne var det betydligt varmare; särskilt i studion där programmet spelas in. Men långtifrån så olidligt hett som det antagligen var i TV-mediets yngre dagar med mer primitiv belysningsteknik.

Mitt första delmål var att klara av de två första frågorna och inte hamna utanför leken när den väl börjar hetta till (för att fortsätta med klimatmetaforerna). Och så långt gick det bra. Till slut även bättre än jag vågat hoppas på, trots en riktig genomklappning när det bara handlade om att slå in en straffspark. "När dog Hitler?" Svaret var på väg ut, när hjärnan plötsligt kortslöt sig under attack från en konspiratorisk ande som förkunnade något i stil med 'men dog han verkligen? Det kanske bara var en dimridå?'. Jag kommer inte ihåg exakt. Sådana ögonblick av begreppsförvirring är sällan helt glasklara i minnet efteråt heller. Men det är ju betryggande när man kan reparera dylika fadäser med hjälp av något så banalt som one hit wonders från 1980-talet. För så kategoriserar man väl enklast Kim Carnes och hennes ”Bette Davis Eyes” från 1981?

För övrigt har jag sedan inspelningen hunnit se ett par avsnitt av komediserien "Big Bang Theory" och lärt mig att huvudpersonen heter Sheldon och ingenting annat (jag gissade i programmet aningslöst på Charlie). Som av en händelse kryssade jag efter gårdagens ”Vem vet mest?” planlöst fram mellan kanalerna till en som råkade visa just Sheldon med vänner i aktion, med den konkreta utmaningen att montera ihop vad som verkade vara en IKEA-möbel. De fick i alla fall in några pikar mot Sverige i processen...







     

Dela |