Det femte elementet (1997)
En visuell festmåltid utan näringsämnen
Första gången jag såg "Det femte elementet", på bio, blev jag överväldigad av den visuella festmåltid som filmen bjuder på. Den storslagna visionen av en framtida värld som Besson dukar upp framför åskådaren retar ögat och får det att vattnas i munnen. När jag nu återigen, ett par år senare, smakar de framlagda rätterna finner jag att de saknar såväl smak som själslig näring.
Filmens produktionsvärde är fortfarande högt och bildmässigt finns mycket som är intressant, vilket är anledningen till att jag ger filmen några poäng överhuvudtaget. Men "Det femte elementet" skulle ha gjort sig bättre som en serie stillbilder, kanske som arbetsprover för en ytterst skicklig datorgrafiker. Kostymavdelningen, under överinseende av Jean-Paul Gaultier, har också gjort ett bra arbete, även om jag kan tycka att kostymeringen i vissa fall pendlar mellan alltför feminin (läs fjollig) och helt enkelt fånig. Filmen är helt klart överdesignad, vilket i och för sig kan vara intressant men då krävs det att det finns en berättelse som kan väga upp ytligheten. Men tyvärr, sjunker man under ytan på "Det femte elementet" finner man ingenting alls. Det är bara ett enda stort vakuum, där såväl narrativ som berättartekniska idéer har skrumpnat ihop av syrebrist. Det som finns kvar är en irriterande sörja av nonsens, ytterligare accentuerad av Bessons barnsliga användning av korsklippning för att ta hem billiga poänger.
Skådespelarna får i denna film inget som helst utrymme att arbeta på. Bruce Willis är en kompetent aktör, men han behöver goda förutsättningar för att göra ett bra jobb, och det är det sista han får i den här produktionen. Att Milla Jovovich inte besitter samma talang på området har vi fått ytterligare bevis på i Bessons senaste film "Jeanne d'Arc" där hon får knappt godkänt. Å andra sidan bjuder hon på en imponerande jibberisch, vilket, när den är medveten som här, får läggas på hennes pluskonto. Chris Tuckers gestaltning av radiostjärnan Ruby Rhod ska vi bara inte tala om. Nej, vi ska inte tala om Chris Tucker, vi ska glömma Chris Tucker. Den enda skådespelare i denna röra som lyckas göra någonting av sin roll är Gary Oldman, som i vissa scener faktiskt kan vara sevärd, trots att han belastats med en kostym och en frisyr som är bland det värsta som någonsin setts på film (och det inkluderar filmer av John Waters).
Som kanske förståtts redan så kan jag inte direkt rekommendera någon att se "Det femte elementet". Jag vet inte om det finns någon bok med bilder från filmen, men om det gör det skulle jag föreslå den intresserade att lägga pengar på en sådan bok istället för att se filmen.
© Andreas Hallgren2000-06-02
Det finns fler recensioner på den här.
Läs mer >>