A History of Violence (2005)
Kvalitetsvåld
Till den typiska lilla amerikanska småstaden anländer två busar. Tittaren har redan sett vad de går för, i den lågmält upprörande inledningsscenen, och blir inte förvånad när de omedelbart beslutar sig för att råna ett fik och är på väg att döda en oskyldig kvinna för att visa att de menar allvar. Ägaren till fiket står dock inte handfallen utan reagerar snabbt och instinktivt. På golvet ligger plötsligt två döda skurkar och staden har fått sin egen hjälte, vars modiga insats snart är nyhetsstoff över hela landet.
Tom Stall (Mortensen) väntar lugnt på att hypen ska stillna så att han kan återgå till sitt trevliga liv med snygg fru (Bello) och två barn. Istället anländer en enögd Ed Harris med två goons och påstår att de känner varandra sedan tidigare. Eventuellt har enögdheten något med deras sista möte att göra. Är trevlige Tom en före detta samvetslös mördare som försökt bygga ett nytt liv? Frun vill förklarligt nog veta. Själv nekar han. Barnen, som redan har nog med att anpassa sig till, vet inte vad de ska tro. Sonen, som tidigare försvarat sig mot klassens svin med ord allenast, prövar nya sätt att hitta respekt. Kan livet någonsin bli detsamma igen? Svävar de i livsfara allihopa?
Howard Shore är som alltid med och musicerar och ett och annat handlingsmässigt tema känns igen (från bland annat "Crash", en film jag aldrig lyckats lära mig uppskatta), men samtidigt är det här ganska långt ifrån vad jag skulle kalla en typisk Cronenbergfilm. Det var i och för sig "Spider" också, så det där med "typisk" vet jag inte riktigt vad det betyder längre. Det här i alla fall inte en sådan, envisas jag med att tycka. Förtexterna är inte särskilt häftiga, till exempel, även om filmen istället inleds med en hyfsat imponerande fyraminuterstagning som kompensation. Framförallt är det här väldigt rättframt berättat. De frågor som ställs är tydliga och raka, personerna är inte svåra att förstå sig på, åtminstone i den mån man tror sig veta vilka de egentligen är.
En enda sak är oklar: Är enögdingen ute och cyklar? Har han tagit fel på person? Frågan besvaras förstås inte här, och i filmen ganska sent, så jag får väl tala tyst om den exakta handlingen i andra hälften av filmen.
En studie i våld, blir det hur som helst. Hur påverkas vanligt folk av att konfronteras med det? Hur framställs det i media. Att Tom utan vidare hyllas som veckans hjälte för att han tagit två människoliv är talande och intressant, om än knappast något som aldrig reflekterats över på duken tidigare. Ämnet tål dock att tas upp igen, om det görs på ett vettigt sätt.
Där någonstans finns kontentan av filmen och recensionen. Det är inte nytt, det är inte unikt, men det är faktiskt rätt bra. "A History of Violence" är i grunden inte så väsensskild från vissa utpräglade actionrullar med liknande premisser, men den klarar av sin balansakt på randen till underhållningsvåld med en integritet och konsekvens som höjer den till något faktiskt relativt tänkvärt. Alla skådespelare är bra, och William Hurt får i slutet av filmen visa sidor av sitt spelande som åtminstone jag aldrig sett förut. Det är djärvt utan att kännas skrikigt provocerande. Det är kvalitet.
Skulle man rentav tycka att den är lite underhållande att se elaka människor få däng, så må väl det vara hänt. Det är inte den officiella avsikten, men knappast en överraskande reaktion.
Tre starka russin blir det från mig. Det låter kanske inte så mycket, men handlingen låter heller inte så imponerande på papperet.
© Anders Lindahl2006-03-18
Tack till SF Video för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
Med en speltid på cirka 90 minuter finns det plats för intressant extramaterial även på en enskivare, såsom en drygt timslång dokumentär om inspelningen som kanske till och med är intressantare än själva filmen. Här hamnar man mitt i Cronenbergs märkligt mysiga filmteam och följer skapandet av alla sorts scener, vare sig det är sex, våld eller prat som förevigas. Ed Harris, Mortensen, Bello och de andra får gott om utrymme att prata men framför allt är det kul att Cronenberg - som man kanske föreställer sig som en svår och halvgalen regissör - inte har något emot att filmarprocessen dokumenteras ordentligt. En lågmäld och ganska vettig människa, är bilden man får, ifall hans filmer eller korta spelroller nu skulle få en att tro annorlunda. Mycket sevärt, på min ära.
Mer då: kommentarspår med Cronenberg, ett besök i Cannes och en snabb jämförelse mellan de europeiska och den amerikanska versionerna. Skillnaderna utgåvorna emellan är för övrigt nästan komiskt minimala, typ "i den här scenen kommer det lite mindre blod ur munnen i den amerikanska versionen...".
En bra release, kort och gott, även om omslaget ser ut som om det är till någon dussinthriller producerad för TV.
Det finns fler recensioner på den här.
Läs mer >>