Hostel (2005)
En nyrenässans för den amerikanska skräckfilmen
”Hostel” är en riktig känga i fejjan. En skräckfilm som är både mångbottnad, otäck och faktiskt en aning trovärdig dyker inte upp varje dag.
Filmen marknadsförs med producenten Quentin Tarantino som dragnamn, ett tilltag som är lika vämjeligt som vanligt. Att låta producenten få all den kreativa äran bara för att han är en aning mer känd än regissören Eli Roth känns väldigt orättvist. Jag menar, ”Hostel” är ju bra mycket bättre än stolpskottet ”Kill Bill vol.2” för att ta ett exempel
Storyn i korta drag. Paxton, Josh och Oli är ute på tågluff i Europa i syfte att få umgås intimt med brudar, röka på och ha trevligt. I Amsterdam får de ett tips att bege sig till en mindre by i Slovakien, där tjejerna ska vara som tokiga i amerikaner och detta gör givetvis grabbarna nyfikna. Sagt och gjort, de beger sig till den avlägsna byn som till en början framstår som ett soligt, pittoreskt paradis, men som efterhand förvandlas till ett mörkt, dunkelt ställe där alla vill dig illa.
I Slovakien tar filmen en långsam men intressant vändning. Små saker som här och var indikerar att allting inte är vad det borde vara. Och även om vi i publiken inte har mer kunskap än huvudpersonerna om vad som kommer att hända så lägger vi märke till saker som huvudpersonerna i filmen inte lägger märke till. Saker som enligt skräckkonventionerna förebådar onda ting. Det som gör att det fungerar bättre i ”Hostel” än i valfri Jason-rulle är det relativt långsamma tempot, spelreglerna ändras en efter en och jägarna blir de jagade.
Jag gillar att se ”Hostel” både från ett feministiskt och politiskt synsätt. Även om den feministiska vinkeln är lika subtil som exempelvis ”Baise Moi”, så kan filmen ändå lätt misstolkas för att vara mansgrisig. Detta beror ju förstås på den stora andel naken hud som vi får stifta bekantskap med under filmens första halva och de huvudpersoner, som vi egentligen borde identifiera oss med, som suktar efter att få sätta på så många som möjligt av de lättklädda damer som kommer i deras väg.
Men deras beteende straffar sig. Killarna är inga hjältar. Deras objektifiering av andra människor vänds mot dem själva. De reduceras själva till att bli handelsvaror på samma sätt som kvinnorna som står i skyltarna på Red Light District i Amsterdam.
Med så pass osympatiska huvudkaraktärer så anar man även en politisk agenda i manuset. För även om Slovakiens turistnäring kommer att få svårt att hämta sig efter ”Hostel” så ser jag mycket USA-kritik i filmen. Paralleller till jänkarnas imperialistiska doningar i mellanöstern de senaste åren ligger väl närmast till hands, där man mer än gärna ger sig in i ett land för att skörda frukterna utan att vara förberedd på att betala ett eventuellt pris. Men även i huvudpersonernas generella attityd gentemot sin omvärld. De förutsätter att allt ska vara anpassat för dem - efter deras livsstil och värderingar. En av dem anmärker till och med på hur dumt det är att nyheterna i Slovakien inte är textade på engelska.
Men man behöver inte läsa in en massa saker i ”Hostel” för att få ut något av den. Som ren primalskräck fungerar den också bra. Inte i den meningen att man hoppar till i biofåtöljen men för att den ger ett konstant obehag. Lite som ”Motorsågsmassakern” och många andra amerikanska skräckisar från 70-talet. Den är inte ironisk på något sätt och ger således en smärre nyrenässans åt den klassiska amerikanska skräckfilmen – där Wes Craven och Tobe Hooper tidigare stått som förgrundsfigurer. I ”Hostel” är det enbart slutet som känns lite för tillrättalagt. Läs mer om det i spoilerrutan.
Element i storyn känns igen en aning från John Woos ”Hard Target” med Jean Claude Van Damme och fungerar lika bra i den här filmen som de gjorde då. Jag tycker mig också ana berättartekniska grepp från Miike Takashis ”Audition”
Kort sagt, en mycket bra och provokativ film på många sätt. Att det finns folk som vill jämföra den med kalkonspektaklet ”Saw” är bara löjeväckande. ”Hostel” har alla förutsättningar för att bli en klassiker i sin genre.
© Johan Hultgren
2006-03-03
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Hatad av vissa, fruktad av andra. "Hostel" är i alla fall kompromisslös.
Originaltitel: Hostel
USA, 2005
Regi: Eli Roth
Med: Eythor Gudjonsson, Barbara Nedeljáková, Jay Hernandez, Derek Richardson m.fl.
Genre: Skräck
Svensk biopremiär: 2006-03-03
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
