Hostel (2005)

Från våt dröm till mardröm

Isländske Oli och amerikanska Josh och Paxton luffar runt i Europa. När vi möter dem i Amsterdam har de redan avverkat ett antal städer i jakt på nöje och tjejer. I en Slovakisk by nära Bratislava finns de snyggaste brudarna i världen och de formligen älskar amerikaner, får trion veta av en till synes välmenande flummare. Och visst verkar det fantastiskt, tycker de vid ankomsten. Vandrarhemmet är en gammal anrik byggnad med Spa och allt, men klientelet är ungdomligt och partysuget - inklusive ett par kvinnliga rumskompisar lika oblyga som attraktiva. Runt halvtid har filmen hunnit visa upp ett otal modellsnygga tjejer utan särskilt mycket kläder.

Falsk marknadsföring, kanske man skulle kunna säga. Nakenhet och skräck är ingen ny kombo men den som gillar Fredagen den 13:e-filmerna är inte nödvändigtvis på humör för vad som komma skall. Oavsett om det "bara" är skräck som sedan bjuds eller något allvarligare så ta följande i beaktning: här görs det hål i människor med borrmaskin och här används blåslampa i ansikten. Om av en händelse någon skulle stampa någon i huvudet i den här filmen, så skulle det sättas en ära i att visa hur skallen liksom bågnar inåt - vilket förstås är precis vad som sker.

Men varför gör de på detta viset?

Ena halvan av mig hävdar att "Hostel" inte är vare sig mer eller mindre än en Riktig Skräckfilm, befriad från metahumor och istället fylld med grymhet av råaste sort i den ädla jakten på en reaktion hos tittaren. Det fanns en tid när detta inte ansågs fult - när skräckfilmer inte behövde klä ut sig till något annat för att få vara riktigt jävliga. Kanske är detta en så'n?

Andra halvan håller lite fundersamt upp filmen mot ljuset, testar att lägga den i samma låda som exempelvis "Salo" och "Funny Games", det vill säga historier om grymhet som lyckats hitta försvarare även i de kulturella finrummen, undrar ifall det är en låda som Roth vill ha sin film i och isåfall varför eller varför inte.

Roths film är hur som helst rätt vidrig. Faktum är att den inte är så långt ifrån ökända Nine Inch Nails-kortfilmen "Broken" - vilket ska ses som en allvarligt menad varning. Till likheterna hör det universellt skräckinjagande temat om att finna sig hjälplöst utlämnad åt en främling som av någon outgrundlig anledning vill en illa.

Det finns viktiga skillnader, dock. "Hostel" bygger inte sin skräck runt idén om moralbefriade monster som agerar i ensamhet - här finns ett koncept som är mer pessimistiskt än så, som också gör att filmen för mig känns som något mer än en studie i sadism. Utnyttjande av människor är det stora temat. Vad är människor kapabla att göra om någon säger "gör vad du vill"? Varför stängs de moraliska spärrarna av ifall något ont lanseras som en produkt, som något man betalar för? Utan att filmen ställer dessa frågor på något särskilt raffinerat vis så tränger de sig på en.

"Hostel" vittnar om en viss kompetens utöver smärtsamt trovärdiga makeup-effekter. Det finns scener som är tveklöst begåvade, särskilt en där språkbarriärerna oväntat bryts till den ena personens förtret. Roth gör vid ett viktigt tillfälle en intressant övergång från en milt förskönad bild av staden och kvinnorna, till en betydligt gråare och mindre smickrande skildring - som ett symboliskt uppvaknande ur en ungdomlig dröm om den perfekta semestern. En lite typiskt amerikansk eurofobi känns samtidigt av, med ödesmättade repliker som "du är så långt hemifrån" och en prislista som jag här inte vill avslöja detaljerna kring. Slovakien blir till ett slags Transylvanien, där de oförstående, moderna resenärerna enfaldigt sätter sitt huvud i lejonets gap, trygga i vetskapen om att de är unga och osårbara och att ingen vill någon annan något ont utan anledning.

Men poängen är förstås inte att just Slovakien är en hemsk plats (filmen är för övrigt inspelad i Tjeckien). Det exakta landsnamnet verkar nästan taget slumpvis bland vad som kanske för en amerikan är en förvirrande mängd med europeiska stater. Representanterna för människans värsta sidor är också pedagogiskt internationella.

Mot slutet blir den mardrömslika känslan allt starkare, och samtidigt är vi fortfarande i vad som skulle kunna vara ett av de mörkaste hörnen av verkligheten. Det är extremt, men det känns inte så långt ifrån våra mest morbida löpsedlar. Man kan invända mot huvudpersonernas handlingar, men jag brukar sällan göra anspråk på att veta vad som är "trovärdigt" beteende i extrema situationer. Folk är så olika. Utan att vara någon novis i skräckens dunkla nejder måste jag kort och gott erkänna att "Hostel" behåller greppet och skakar om ganska ordentligt, kanske genom sin enkelhet mer än något annat. Det inkluderar slutet, som inte är påhittigt, bara konsekvent. Betyget känns smått ointressant i sammanhanget, men en trea kan vi väl slå till med. En trea och en varning...

© Anders Lindahl
2006-03-01

---

Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>

Originaltitel: Hostel
USA, 2005
Regi: Eli Roth
Med: Eythor Gudjonsson, Barbara Nedeljáková, Jay Hernandez, Derek Richardson m.fl.

Genre: Skräck
Svensk biopremiär: 2006-03-03

Det finns 2 recensioner. Läs mer >>

Sök