A History of Violence (2005)
”Long Kiss Goodnight” i finkostym
Visst minns ni ”Long Kiss Goodnight”? Renny Harlins actionrökare från 1996 där Geena Davis spelar en hemmafru som plötsligt börjar minnas sitt förflutna som stone cold killer. Då har ni ”A History of Violence” i ett nötskal, men med mer dramatiska övertoner och mer betoning på familjelivet, och då det är en Cronenberg-rulle så har den även lite mer gore.
Viggo Mortensen spelar Tom Stall, en restaurangägare som bor ute på vischan med fru och barn och lever den amerikanska drömmen. Han bor i ett idyllsamhälle där man till och med plockar upp andras skräp på gatan för att hålla fint. Ett par småskurkar beslutar sig för att hälsa på i hans restaurang för att sno dagskassan och skjuta ner personalen men Tom visar sig betydligt mer kapabel att hantera dylika situationer än han först ger sken av. Efter att helt sonika tagit livet av de båda skurkarna och räddat sig själv och sina arbetskamrater blir han hyllad över hela stan och tidningar och tv är inte sena att haka på.
Hans ofrivilliga exponering leder till att gamla, ovälkomna, kompisar från förr får nys om hans existens. Det visar sig nämligen att Tom Stall kanske inte alls är den som hans familj och vänner tror.
Det är under tiden som man inte är helt säker på vem Tom Stall egentligen är som filmen är som bäst. Hans handlingar i restaurangen må vara hjältemodiga men för hans familj är det hela en förbryllande upplevelse. Fokus flyttas etappvis över till hans fru Edie som går igenom samma tvivel som vi i publiken gör. Toms unga son, som tidigare förlitat sig på sin skarpa tunga för att undvika mobbarna i skolan, ser plötsligt möjligheten att ge tillbaka med samma mynt som sin far. Frågeställningarna om våld som problemlösare är ytterst trovärdiga och ställer flera gånger saker på sin spets, både i dialog och handling.
Därför tycker jag att det är tråkigt när filmen ungefär halvvägs byter riktning in i Geena Davis-land och trovärdigheten tar rejält med stryk. Filmen innehåller flera spegelscener som ska visa hur Tom fungerar före och efter filmens mittpunkt och några av dem känns väldigt ansträngda. Ett exempel är filmens sexscener som förbryllar mig något oerhört. Filmen innehåller nämligen både en av de bästa och mest sensuella sexscener jag sett på film men spegelscenen, ett brutalt trappknull, är nästan skrattretande fånig i sin övertydlighet.
Jag hade hellre sett att filmen stannat kvar i familjeproblematiken, där den känns fräsch och någorlunda originell, snarare än att åter skifta allt fokus över till Toms karaktär, vars problematik inte känns helt trovärdig och dessutom känns igen från flera andra filmer.
David Cronenbergs registil brukar kännas igen från flera mils avstånd men här arbetar han betydligt mer subtilt. Ändå känner man igen vissa trademarks. Vi hittar kanske inga exploderande huvuden á la ”Scanners” här men vissa scener är definitivt obehagliga. Temat med mannen som kämpar för att upptäcka sin egen identitet känns också igen från bland annat nyss nämnda ”Scanners” men också från filmer som ”Videodrome”, ”Existenz”, ”Dead Zone” och ”Flugan”.
Slutet i ”A History of Violence” är föredömligt öppet men i övrigt haltar manusets andra halva på flera ställen, just därför att Cronenberg lagt betoningen på Toms del i historien och inte på det som jag tycker är kärnan, nämligen den intressanta våldsproblematiken, som glöms bort alltför mycket i andra halvan och som också gör att den här filmen stannar på en stark tvåa i betyg. Här finns enstaka scener som är riktigt bra, Viggo Mortensen är rätt bra och Maria Bello som spelar hustrun är ännu bättre men helheten känns inte lika stark som den här filmens delar. Att gapa efter både action, drama och thriller har i den här filmen blivit att gapa efter lite för mycket.
© Johan Hultgren2005-11-13
Det finns fler recensioner på den här.
Läs mer >>