Världarnas krig (2005)
Mera "Fåglarna" än "Independence Day"
- You don´t understand! We've got to get out of this movie before Spielberg spoils another ending!
Dessa rader läggs vanvördigt i munnen på Tom Cruise i en bildtext i anslutning till recensionen av filmen på websajten Looking Closer, som blivit ett av mina sentida vattenhål på nätet.
Är slutet så illa? Nej, men det är i alla fall inte det mest överväldigande med Steven Spielbergs senaste storslagna verk. Den sista skälvande kvarten lider av för många konventioner när resten av filmen faktiskt undvikit ganska många sådana fallgropar.
I Newsweek (4 juli 2005) listar manusförfattaren David Koepp ett antal stapelvaror han absolut INTE ville använda sig av. Dit hör förstörelse av alltför välbekanta platser och monument, politiker och forskare i ledande roller, militärer som flyttar omkring sina skepp på stora strategiska kartor och vidare; onödigt markerad mangling av New York City. Men några klichéer överlevde Anticimex framfart och de visar sig alltså framförallt i slutskedet.
Spielberg har nu klivit ut ur Kubricks skugga och gör science fiction för tänkande människor, säger De Vise. Här vill han i alla fall uppenbart göra en actionfilm som åtminstone inte ser ut att bara vara spektakel. Under uppladdningen är den länge ganska subtil, faktiskt. Men det blir svårare att uppehålla sådana ambitioner när inkräktarna kommer, paradoxalt nog både upp- och underifrån. Boken av H.G. Wells har jag fortfarande inte läst, men vill minnas att jag såg filmversionen (från 1953) på TV någon gång för länge sedan. Snarare kommer jag osökt att jämföra med "Day of the Triffids”, kanske mer TV-serien från tidigt 1980-tal än filmen från 1963 om jag ska vara ärlig. Visst faller det sig naturligt att tänka även på exempelvis ”Independence Day”, men dess käcka mänsklighet som solidariskt samlar sig mot det yttre hotet ligger ganska långt borta. Spielberg skulle nog aldrig erkänna sig inspirerad av den. Däremot har han kanske någon gång i förberedelsefasen sneglat åt Hitchcocks klassiker ”Fåglarna”.
Dit har han inte nått när vi väl är i hamn. Fokus ligger på en man och hans splittrade familj. Det är både en styrka och svaghet. Styrka för att Tom Cruise här verkligen agerar och inte bara poserar. Han är alltings nav, när han som slarvern Ray Ferrier får ta ansvar för sina två barn och försöker leta rätt på ex-frun som just låtit honom få sin vårdnadshavarvecka, med bristande timing som det visar sig. Det handlar lika mycket om hur han ska visa sig värdig fadersrollen - bättre sent än aldrig. Och efter ett tag börjar det kännas lite obalanserat, när världen är på väg att gå under och den mänskliga rasen står inför sin akuta svanesång.
Men jag kan inte påstå att Spielberg/Koepp gjort det lätt för sig. Det finns flera scener som verkligen går utanpå standardlösningarna, där filmen framhåller en sida av den mänskliga naturen som inte är självklart inställsam. Anarki uppstår i flera flyktsituationer och folket på jorden håller inte automatiskt ihop mot invasionsmakten. Var och en är sig själv närmast. Perspektivet är - som väntat - USA:s, med korta kommentarer om vad som tilldrar sig på andra håll. Rykten florerar till exempel om att japanerna lyckats hitta en svag punkt hos de synbart osårbara kreaturen som kliver fram i sina mäktiga tripodmaskiner och krossar allt motstånd.
Till att börja med finns det dock individer som inte riktigt greppar dimensionerna.
- Är det terrorister?
- Nej, de kommer någon annanstans ifrån.
- Europa?
Vågar man för övrigt leka med tanken att filmen kan analyseras utifrån en socialdarwinistisk modell och att den i själva verket hyllar "de mest lämpade", utifrån det uttryck som myntades av någon snubbe vid namn Spencer? Njae, även om jag förstår att uppgiften ser frestande ut för en och annan filmstudent (eller ledarskribent) inom en snar framtid, läser jag undertexten mer som den mer socialt acceptabla filosofin att en sann hjälte måste resa sig från sina tidigare misslyckanden när det verkligen drar ihop sig.
- Var är alla hundar? undrade för övrigt min fru och jag kom på mig själv med att ställa samma fråga.
Inte för att jag saknade dem så mycket, men de brukar ju dyka upp i kritiska lägen i den här genren och vara lika sega som kackerlackor sägs vara när gäller att motstå allt från vanligt fysiskt våld till radioaktiv strålning. Någon liten byracka måste väl ändå ha varit med här också, men inte i någon ledande befattning.
Senaste gången jag verkligen imponerades från början till slut av en Spielberg-film var när ”Minority Report" kom för några år sedan. Och jag är ganska tagen av det här också, men tycker att det som kan liknas vid ren genialitet dunstar bort successivt. Tekniskt är det mest slagkraftigt under den mittersta delen av filmen. Mycket är filmat i nattdunkel, men ändå med en berömvärd klarhet mitt i kaos. Specialeffekterna är naturligtvis i en annan dimension än i de flesta eventuella förebilder eller föregångare. Tim Robbins har för övrigt den mest betydelsefulla birollen och ser ungefär lika plågad ut som i "Mystic River”. Han spelar en överlevare som befinner sig på gränsen till galenskap och relationen mellan honom och Cruises karaktär utvecklar sig till något kusligt och psykologiskt påträngande. Men upplösningen av det partiet lämnar en del frågor efter sig.
Dakota Fanning som dottern i familjen får sätta press på halsmuskulaturen lite mer än vad som är nödvändigt, men har nog ändå framtiden för sig fortfarande. Sonen spelas av Justin Chatwin och för ett ställningskrig mot den far som alltför länge varit för frånvarande. Han är trovärdig, så länge han har en rimlig möjlighet att vara det...
En liten fotnot:
Orson Welles lyckades ju skrämma upp stora delar av USA med sin radioteater efter romanen år 1938. Kaos uppstod i verkligheten, inte minst på vägarna. Den historien känner många till. Mindre känt internationellt är väl att en radioproducent i Ecuadors huvudstad Quito gjorde om bedriften elva år senare. Tyvärr blev följderna mer tragiska där. En folkmassa som samlats utanför Radio Quitos byggnad tappade koncepterna efter att de fått veta att det rörde sig om en dramatisering. Huset sattes i brand och sex personer dödades i tumultet. Händelsen återgavs senast i dagstidningen El Comercio, i samband med världspremiären av Spielbergs filmversion (som inte alls bidragit till några sådana upplopp i staden än så länge).
© Johan Lindahl
2005-07-17
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Originaltitel: War of the Worlds
USA, 2005
Regi: Steven Spielberg
Med: Tom Cruise, Justin Chatwin, Dakota Fanning m.fl.
Genre: Action, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2005-06-29
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
