Tolken (2005)
För dig som gillar Kidman, Penn eller genren
Den politiska thrillern kan väl sägas ha ett smärre uppsving på gång igen? Men om Demmes "Manchurian Candidate" var en nervig thriller med nästan surrealistiska inslag så håller sig veteranen Sydney Pollack i den mer jordnära änden av genren.
Presidenten för ett påhittat afrikanskt land är väg till FN-skyskrapan i New York för att blända världsförsamlingen med sin talarkonst och kanske undvika att hamna inför internationella brottsdomstolen för sina brott mot de mänskliga rättigheterna. En eftersläntrande och filmiskt vacker tolk (Kidman) råkar strax innan i en av hörsalarna höra vad som låter som mordplaner med nyss nämnde president som huvudperson. Hennes anmälan kompliceras av att hon inte verkar helt neutral i de frågor som gjort presidenten så omtvistad. Själv har hon ett förflutet i samma del av Afrika, men har valt att arbeta för FN snarare än ta till geväret för att skapa förändring - säger hon. På kommentaren att hon ändå bara är en tolk svarar hon ungefärligen att krig har startats eftersom folk inte har förstått varandra.
Skeptisk lyssnare och sedermera övervakare/livvakt blir agenten Tobin Keller. En stund undrar man om Tobin är så arg bara för att han spelas av Sean Penn som briljerar i det ämnet - men tids nog framgår det att det finns tyngre skäl att avhålla sig från leenden, en tragedi som smyger sig in ganska djupt i handlingen utan att egentligen ha med huvudproblematiken att göra.
Vem är främste misstänkte? Någon av de två ganska olika ledare som tävlar med presidenten om makten? Är det kanske vittnet själv? Klockan tickar, mord begås, de hemligheter som tolken Silvia bär på kommer en och en upp till ytan och handlingen blir lagom komplex utan att någonsin kännas mentalt utmattande.
"Tolken" är en film byggd på Sunda Värderingar, Det är en vettig film med något klokt men kanske inte omstörtande att säga, och dess enda egentliga brist är att den känns ganska tillrättalagd. En del replikskiften känns lite konstruerade, hur skickligt Kidman och Penn än jobbar med dem. Korsklippningar utförs exakt enligt skolboken och man behöver inte vara filmgalen för att tycka att det känns bekant ibland. Det finns en del spänning av den klassiska sorten, och det finns en del känslomässiga spänningar som Penn och Kidman hanterar galant och som inte tar den enklaste och mest självklara vägen - men det tänder aldrig till ordentligt.
Det finns en antydan till en särart i skildringen av hur välmenande människor snabbt och lätt korrumperas av makt, men ämnet snuddas bara vid. Det blir huvudsakligen ett bra drama om två trasiga människor, med inslag av thriller och ett undertema om FN:s existensberättigande - något jag tycker filmen är värd en liten eloge för med tanke på det politiska klimatet och inställningen till Förenta Nationerna i de Förenta Staterna. I skrivande stund jobbar ju Bush-administrationen hårt på att få sätta John Bolton som FN-ambassadör - en herre som tidigare inte varit nådig i sina förringande ord om världssamfundet. Resonemanget låter ungefär såhär: vi behöver en sådan här man för att få ordning på det där misslyckade projektet, vilket ni kan (och troligen kommer) läsa in vad ni vill i. Silvias inställning, och därmed det närmaste filmen kommer ett "statement", känns betydligt mer positiv.
Men åter till filmen för en kort slutdom. Ja, det blir en välspelad sådan som man gott skulle kunna rekommendera både halvgammal och semi-ung att se, men som man också kan leva ett fullgott liv utan att någonsin beskåda.
© Anders Lindahl
2005-04-24
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Originaltitel: The Interpreter
Storbritannien, 2005
Regi: Sydney Pollack
Med: Nicole Kidman, Sean Penn, Doug Aguirre, Catherine Keener, Jesper Christensen m.fl.
Genre: Drama, Politik, Thriller
Svensk biopremiär: 2005-04-15
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
