Härom natten (1986)
"You know what? It was ... fun."
Denna lilla pärla ur 80-talets uppsjö av relationsfilmer är föga dramatisk. Den känns istället väldigt sann. Trovärdig, liksom, delvis för att den inte är så dramatisk. Genom att placera många scener utomhus i ett somrigt Chicago lyckas Zwick på ett enkelt sätt göra film utifrån en pjäs av den inte helt okände David Mamet, men frånsett det uteblir de visuella extravaganserna.
Demi Moore - utan silikon, med långt hår, jättesöt - spelar ... en helt vanlig tjej. Det finns inget speciellt med henne, förutom jättesötheten förstås. Gamle bratpackaren Rob Lowe spelar ... vanlig kille. En kille med ett rätt trist jobb och en ytlig, ohöljt manschauvinistisk jobbarkompis som han diskuterar och jämför erövringar med. Det är inget speciellt med någon av dem heller. Demis rumskompis Joan (Perkins) är ganska vanlig, om än i besittning av en osedvanligt vass tunga.
Låter det trist? Jag tycker faktiskt det är en väldigt underhållande film, och riktigt engagerande på sitt blygsamma vis. Den handlar inte om huruvida de ska få varandra utan om huruvida de vill behålla varandra - om den första seriösa relationen och hur dramatiskt den skiljer sig från tillfälliga förbindelser.
Danny och Debbie träffas inte under särskilt spännande omständigheter utan på en pub. Attraktion blir till förälskelse och vips har hon fått en egen låda i hans byrå. Det krävs inget geni för att räkna ut att de snart flyttar ihop, eller att ledan sedan strax kommer sätta in. Charmen i det nya, stadgade livet övergår i saknaden av det gamla fria livet. Milde himmel, hur ska det gå!?
Varför ska jag bry mig, är annars den fråga man ofta ställer sig om sådana filmer, när charmen saknas, när dialogen känns ansträngd, när kemin bara inte är där. Turligt nog är inte det här en sån film. Dialogen hör till det snitsigaste från 80-talet, med gott om roliga rader. Sedan finns det alla de där replikerna som inte är så himla kul, utan bara bra. Som när Rob berättar att han aldrig vänstrade under deras förhållande och Demi svarar att hon inte visste att det var en så'n enorm uppoffring.
Lowe och Moore, som båda också var med i en annan odramatisk film om att motvilligt gå in i vuxenlivet, "St Elmo's Fire", är ganska så perfekta i sina roller. Alldeles tillräckligt perfekta i alla fall för att få de banala och samtidigt förstås överväldigande känslor som filmen utforskar att kännas äkta och igenkännliga. Perkins och Belushi är båda väldigt roliga som deras respektive konfidanter och delvis missunnsamma problemskapare.
"Härom natten" känns helt enkelt fortfarande riktigt sevärd, inte bara som ett tidsdokument - även om den definitivt fyller den funktionen också, såväl visuellt som musikaliskt - utan som ett underhållande och trovärdigt relationsdrama.
© Anders Lindahl2003-07-09