Don't Worry Darling (2022)
Don’t Worry. Den har Florence.
Någonting är skumt med det här stället. Den förrädiskt idylliska småstaden skapad ute i öknen där alla männen åker iväg varje morgon till mycket viktigt arbete medan fruarna samtliga stannar i stugorna och städar och sorterar - som det ska vara... Åtminstone om du lever i vad som verkar vara en arketypisk amerikansk 1950-talsmiljö.
Snyggt och slipat, sofistikerat för sin tid men ändå surrealistiskt. Det tar inte många minuter in i den här storyn innan en av hemmafruarna börja syna sprickor i fasaden och tvivlar på sin verklighetsuppfattning. I ett scenario vi kan ha sett några gånger förr i olika varianter. Frågan är hur övertygande den här visionen kan visa sig vara, hur väl iscensatt och fantasifull, eventuellt rafflande och överraskande. Är det inte lite för mycket som andas kognitiv dissonans och skvallrar om oväntade vändningar redan från början?
”Don’t Worry Darling” har mötts av blandad kritik och allehanda skriverier som inte alltid haft så mycket med själva filmen att göra. Men den har några saker som talar för sig: Florence Pugh i ledande roll, eller rakt av den ledande rollen. Hon har en förmåga att ofta vara det bästa med de filmer där hon visar sig, vare sig filmen i sig själv höjer sig över genomsnittet som en ”Midsommar” eller ”Lady M” eller är en mer ordinär historia som ”Unga kvinnor”. Här är hon gift med Harry Styles. I det här gebitet, alltså att agera med nyanser och naturlig uttrycksfullhet är Florence Pugh Premier League och Styles Allsvenskan. Den lilla gemenskapen eller projektet de är inbegripna i, leds av en form av sektledare eller visionär företagsmagnat, slipat och slirigt framställd av Chris Pine.
Alla uppslag här är knappast originella och om konceptet som helhet är genomtänkt, levererar sina ledtrådar med idealiska intervaller, om hela det inbyggda budskapet är för övertydligt eller om det slutar där det borde sluta, allt det kan diskuteras. Med de premisser som filmen efterhand etablerar finns alltid regelverk att följa. I stort sett lyckas man väl också lyda sina egna lagar, även om det skulle kunna finnas mer att reda ut efteråt. Filmen landar om inte annat i en era när frågorna den väcker är ständigt på bordet. Och vad är nu det centrala som regissör Olivia Wilde vill säga? Finns dubbeltydigheter? I så fall kanske dessa är det mest intressanta att ta med sig. Annars, oavsett bristerna, är avslutningen pulshöjande och helt acceptabelt visuellt kreativ.
Det viktigaste är kanske ändå om det fungerar på en akut emotionell nivå och blir engagerande nog att analysera efteråt. Och det är, ursäkta om jag upprepar mig, Florence Pugh som bär berättelsen, eller snarast driver den framåt där den annars kunde ha blivit statisk.
© Johan Lindahl
2022-12-23
Originaltitel: Don't Worry Darling
USA, 2022
Regi: Olivia Wilde
Med: Florence Pugh, Harry Styles, Chris Pine, Olivia Wilde, KiKi Layne, Gemma Chan, Nick Kroll, Sydney Chandler, Kate Berlant, Asif Ali, Douglas Smith, Timothy Simons
Genre: Drama, Sci-fi, Thriller
Svensk biopremiär: 2022-09-23
Hemmabio: 2022-12-22
