I Care a Lot (2020)
Roande raffel med Rosamund
Mycket att smälta här. Var det gamle Nietzsche som hävdade att bakom varje förmögenhet låg ett brott? Eller någon annan. Det är kanske en vitt spridd uppfattning. Här är frågan om vi ser en film som först ser ut att handla om något ganska specifikt och tycks ha ett bestämt ärende, som sedan leder vidare in på ett helt annat spår och blir mer av en ren thriller, en kraftmätning mellan olika kriminella, för att sedan landa i något liknande det inledningen kunde skapa förväntningar om.
”I Care a Lot” kanske är en film man ger bäst i att inte veta för mycket om i förväg, men något måste ändå sägas här. Den väcker frågor dels om hur rövarkapitalism kan se ut på olika områden i en amerikansk kontext, en tematik som kan verka underordnad under en lång period men inte helt släpps. Samtidigt är det en intrig där du bitvis kanske ställer dig själv samma frågor du skulle göra om en James Bond-film. Du förstår när du ser det.
Filmen är i alla fall sällan mindre än underhållande under sina nästan exakta två timmars pågående. Rosamund Pike går in i nästan fullt ”Gone Girl”-läge redan från början. I en voiceover introducerar hennes huvudperson Marla Grayson sin världsbild; lejon eller lamm. Den som utnyttjar eller utnyttjas. Du måste välja något av de två alternativen. För några goda människor finns inte. Själv etableras hon tidigt som en slug systemutnyttjare, såsom ansvarig för ett privat äldreboende dit ’klienterna’ i flera fall hänvisats genom domstolsbeslut. De förväntas inte klara sig själva och behöver vård. Omhändertagande. Något som Marla med sina medbrottslingar och ett nätverk av personer placerade på strategiska ställen använder sig av.
Hon har papper på att hon fått ansvaret för dem; åldringar som kan tänkas ha tillgångar att utmäta eller utnyttja, samtidigt som de själva inte har något att säga till om. Allt ser bra ut på ytan, bara de invigda i geschäftet fyller sina roller och inte avslöjar vad det handlar om. Men de kan göra misstag. Som när de lägger beslag på en till synes harmlös äldre kvinna med betydande tillgångar. Det finns andra som föredrar att just hon
inte är inlåst på en institution.
Det är nu det börjar handla om psykologisk krigföring och mer än så. För kanske har Marla & Co gett sig in på mer än vad de klarar av. En motståndare som kan matcha dem i motivation och målmedvetenhet. En liten maffiaklan, kort sagt. Och nu börjar det svänga fram och tillbaka på allvar. Filmen tar många skarpa kurvor och kan tyckas kunna ta vägen lite vart som helst. Spänningen ligger i vem som ska vinna, vad segern i så fall går ut på och om det kommer att finnas en klar sensmoral i slutet. Ska det här mynna ut i en satir över en tillspetsad marknadsekonomi med stora möjligheter för de försigkomna att roffa åt sig? Eller en lätt sardonisk, händelserik typ av thriller som inte är tänkt att fullt ut tas på allvar och med flera moment som inte sätter den totala trovärdigheten i första rummet? Det blir lite av varje - eller ganska mycket av varje. Men det står sällan eller aldrig still. Hur är tonträffen rakt över? Spelar Rosamund Pike och Tyrion Lannister (alltså Peter Dinklage) som bossen för ett brottssyndikat egentligen i samma film? Tjaaa...
Ibland behöver man sätta gränser. Och kanske borde den här filmen ha satt några till. Kortats en aning och hoppat över någon av sina twistar. Samtidigt är den upplivande i sin generella oförutsägbarhet och balansgången där det på något sätt ändå krävs att vi väljer sida, oavsett om det finns någon sida i en konflikt som vi egentligen borde svära trohet till.
Spänningselementet har regissör Blakeson klarat av förut. Till exempel i kidnappningsdramat med det är något otympliga namnet ”The Disappearance of Alice Creed” eller det historiska dramat i miniserien ”Gunpowder” med Kit Harrington som konspiratör i 1600-talets England. Och Pike, när hon väljer att visa den sidan, är lite av specialist på att utstråla kontrollerad kyla - ibland i kontrasterad kombination med vredesutbrott när masken inte håller. Det mesta lyckas överlag i filmen, tycker jag, men långtifrån alla kommer att hålla med. ”I Care a Lot” vill inte ställa sig in absolut överallt. Men det uppdraget brukar sällan lyckas ens för filmskapare som verkligen försöker göra det.
(Not: Vad gäller distributionen av filmen är det framförallt strömning som gäller; dock inte alltid via samma distributör. I vissa länder är det Netflix, medan det i Sverige hamnat hos Amazon Prime Video.)
© Johan Lindahl2021-08-08