Mare of Easttown (2021)
Kate kan! Om vi inte visste det redan.
Alla har problem. Ingen är glad. Miljön är en ständigt gråmulen amerikansk småstad eller förort till en större stad. En avkrok verkar de boende själva se det som. En avkrok med sina vanliga problem som finns överallt. Kanske mer, kanske övergenomsnittligt. Amerika mellan metropolerna. Mare Sheehan (Kate Winslet) är den lokala våldsbrottlösaren, vilket inte hindrar att hon bland blir uppringd om betydligt banalare ärenden. Men hon har ett eget liv att sortera, inte heller hon verkar överlycklig utan har fått sina smällar.
En familj omkring sig men inte helt okomplicerad sådan, en före detta man med ny kvinna, ett barnbarn och andra omständigheter som hålls dunkla. Mares liv har inte heller gått på räls. Det omedelbara intrycket kanske inte skulle vara direkt bitter. Men härdad, realistisk och ibland direkt surmulen. Hon har givetvis misslyckats ibland i sitt yrke, eller åtminstone inte lyckats lösa problem som kanske ingen annan heller skulle ha lyckats med. Här finns mycket att sortera, intryck att tolka och rader att läsa mellan redan från scratch. En trovärdig ton slås an väldigt tidigt. Det här skulle kunna vara en småstad där både det värsta och förhoppningsvis det bästa hos människan finns representerat. Men hur tänker folk? Undrar man ibland. Här kan vi tidigt se svartsjuka eller oproportionerligt hämndlystet beteende manifesteras mellan exempelvis unga tjejer. Splittrade familjer och personer som aldrig tycks få ordning på sina liv tycks inte heller saknas. En sörjande mamma driver kampanj för att hennes försvunna dotter ska hittas, något som huvudpersonen tar… ja, personligt. Är det hennes fel - trots allt hon gjort i fallet?
Ett nytt allvarligt brott begås och den här gången kan man med säkerhet säga att någon är ett offer. Dödad av någon annan och hittad ute i skogen. Efter ett händelseförlopp som involverar snart sagt varenda människa i bygden där alla verkar känna varandra på gott och ont. Hur det än ska utredas kommer det att bli komplicerat och förste utredare Mares närmaste krets är inte undantagen. Hon utrustas dessutom med en assisterande utredare, en yngre och av allt döma social och sympatisk snubbe som inte har så lätt att charma sin svårflörtade samarbetspartner. Serien är inte särskilt flashigt formulerad eller stiliserad, berättad till synes utan åthävor men i snart sagt varje scen avslöjas någonting nytt och viktigt.
Redan från början är det tydligt att vår Mare saknar en del social smidighet. Hon är smart - men inte alltid så vis. Hon är impulsiv när hon borde tänka efter ett steg till. Men hon verkar ändå kompetent och har goda instinkter. Intrycket är väl ändå att hon försöker vara vuxen och ta ansvar i en stad där påfallande många verkar lida brist på just den där egenskapen att vara vuxna fullt ut, även när de borde ha blivit för länge sedan. Samtidigt öppnar sig fler och fler små luckor där man kan undra, är hon i själva verket mer självsvåldig och kanske lite småkorrupt än vad man vill tro från början? Tvivlen börjar väckas. Låter hon ändamålen helga medlen oftare än vad som är lämpligt? Att hon själv förlorat en son som var alldeles för ung för att förloras kan vara en del av, men knappast hela, förklaringen. Men de flesta i staden verkar ha saker att dölja, utan att fastna i klyschor kring just det där att ’alla har något att dölja’.
”Mare of Easttown” försöker vara flera saker och lyckas göra det mesta bra. Bilden nyanseras efterhand även av de personligheter det är svårast att sympatisera med. Tja, inte precis alla, men de flesta innehar förklarande egenskaper. Och soligt är det sällan i staden. Det är något med grådasket och den allmänt inramande tristessen som både verkar väldigt medvetet uttänkt för att passa in i hur serien ska fungera, men ändå känns naturligt.
En thriller och ett drama. Men när man lockats tro att konceptet framför allt handlar om att beskriva ett samhälle och invecklade familjerelationer slår de till med nya överraskningar, ibland av det brutalare slaget. Framför allt är det nog berättelsen om en plats och människorna där som samlat på sig ett antal traumatiska upplevelser de inte bearbetat tillräckligt. Och där det kanske krävs något ännu värre, om man får säga så, för att de ska konfrontera det förflutna, förgreningarna och det som förenar, låta det värsta de sedan förväntar sig hända och sedan försöka komma ut på andra sidan. Det verkar i alla fall vara någon form av försoning som slutet vill framhålla.
© Johan Lindahl2021-07-02
Det finns fler recensioner på den här.
Läs mer >>