On the Rocks (2020)
Trivsamma drabbningar mellan far och dotter lyfter lättviktig historia
Om vi börjar med det värsta: alltså, den där låten som löper längs med eftertexterna. Allvarligt? Vem tyckte att den hade någon karaktär överhuvudtaget? Ok, sådant brukar inte vara det viktigaste för de flesta normala filmseare. Vi går vidare. Annars är det inte så mycket som är dåligt. Inte så mycket som är fantastiskt heller, men det här är i stora drag en ganska trivsam typ av romantisk komedi. Eller snarare en typ av återknytningsfilm mellan far och dotter.
Det börjar så romantiskt. Ett ungt par gifter sig och lyckan är total. Efter den kortkorta introduktionen utspelar sig resten av filmen ett antal år senare. Flamman verkar ha falnat, som det ofta av naturliga skäl kan bli. Paret har barn och lever som man gör i amerikanska relationskomedier, någonstans i New Yorks metropolitanska vimmel. Hyfsat stor lya. Mannen (Marlon Wayans) är en typ av entreprenör/designer/inte helt specificerat, men det har ingen avgörande betydelse för handlingen. Det handlar inte direkt om underklass, i alla händelser. Hustrun är i grunden någon form av skribent men har drabbats av skrivkramp och lägger mest energi på familjen. Och på stundtals ofrivilliga samtal, där hon främst agerar lyssnare till väninnor eller andra föräldrar på barnens skola, där framför allt en bekant har en osviklig förmåga att älta sina egna datingproblem i det oändliga.
Men Laura (Rashida Jones) börjar ana ugglor i din egna mossen. Kan det vara så att maken har en affär, troligast med en av sina unga kvinnliga assistenter? Hur tar man reda på det i så fall? Och här susar gamle Bill Murray in i filmen som fadern Felix, en man som i sin egen roll som patriark lämnade en del övrigt att önska. Klart är att han tycks flirta obesvärat med varenda kvinna han möter, nästan per automatik, även om han kommit in på ålderns höst. Med sina filosofiska utläggningar om människans och inte minst mannens evolutionära natur; hur primitivt den manliga hjärnan egentligen fungerar och att saker liksom bara händer i jakten på bekräftelse som ligger djupt inbäddat i den maskulina naturen; så är Bill Murray perfekt utvald att spela den rollen. Hans drabbningar med Rashida Jones är behållningen. Han har sina metoder och kontakter och blir snabbt engagerad i jakten på sanningen kring svärsonen. Är det ond bråd otrohet som pågår på de flitiga affärsresorna i öster-, väster- och söderled?
Indicier börja hopa sig. Maken själv blir dock en bifigur i sammanhanget och får ingen riktig karaktär förrän alldeles i slutskedet, när vi börjar närma oss vad som egentligen är sant eller inte. Och som sagt, varken början eller slutet är det mest övertygande eller uppviglande i filmen. Behållningen är den dryga timmen där far och dotter har sin uppgörelse om den enes tillkortakommanden, samtidigt som han ändå utövar något slags positivt inflytande på en dotter som börjar tappa greppet om vem hon själv är och vad hon egentligen vill. Det blir aldrig överspelat, snarare motsatsen. Sofia Coppola som sällan gör en dålig film, kunde tagit ut svängarna lite bredare. Visst? Hon förlitar sig mycket på just samspelet mellan Murray och Jones. Allt annat är dekorationer ikring. Det räcker en bit. Men inte till de högsta höjderna regissören tidigare uppnått. Vilket kanske börjar bli några år sedan nu, eller?
© Johan Lindahl
2020-12-13
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Originaltitel: On the Rocks
USA, 2020
Regi: Sofia Coppola
Med: Rashida Jones, Bill Murray, Marlon Wayans, Jessica Henwick, Jenny Slate, Liyanna Muscat, Alexandra Mary Reimer, Anna Chanel Reimer, Barbara Bain, Juliana Canfield
Genre: Drama, Komedi, Romantik
Svensk biopremiär: 2020-10-02
Teman: Originalproduktion från Apple TV+
Relaterat: Lost in Translation (2003)
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
Ingår i följande teman
