Kärlek över haven (2017)

Undanglidande men ofta uppslukande

3 russin

Hon är djuphavsforskare. Han är spion i Hennes Majestäts tjänst. Hon pratar gärna om sin passion och sitt projekt för att utforska livet på djupet där inte många tror att det finns något liv att tala om. Han har sin täckmantel och kan inte säga rakt ut vad han sysslar med. Men ett band uppstår under några dagar på ett pittoreskt hotell vid franska kusten. Sedan vidtar en frustrerande väntan på olika sätt för de två. Hon förbereder sin djupdykning i en farkost, en inte helt riskfri process. Det är uppenbarligen inte heller hans värv, som leder honom in i fångenskap hos somaliska rebeller, eventuellt terrorister. Allt återges i två parallella tidsplan. Nu är det Wim Wenders som ligger bakom och därmed finns ingen brådska. Men inte saknas dramatik. Eller starka scener. Eller påtaglig stämning. Dessutom uppstår en tilltalande kemi mellan Alicia Vikander och James McAvoy.

En intagande film med en del obehagliga inslag liksom en gnagande ovisshet kring om de båda kommer att överleva och ses igen eller inte. Intrigen är inte överdrivet komplicerad i sig, utan bygger på några ganska markerade steg i en utdragen process. Men växlingarna mellan dem och betoningen på den oväntade laddning som uppstått och den längtan som bibehålls mellan de två, mitt i två helt olika utmaningar, uppehåller uppmärksamheten. Man kan ibland bli oklar över vad huvudsyftet är; att utnyttja de speciella utmaningarna och omständigheterna som en bakgrund till en kärlekshistoria med förhinder? Eller om det är att säga någonting om mänsklighetens tillstånd i stort, var vi kommer ifrån, vart vi är på väg och vad som egentligen är viktigast. Att gå på djupet med existensen och vetenskapen eller att lösa dagens akuta konflikter. Och finns det motsättningar mellan de respektive tankegångarna?

Filmen verkar dock vilja säga någonting om tillståndet i vad som brukar kallas fallerade, sammanfallande stater som Somalia. Vad problemet är och var lösningen ligger. Där som i filmen i övrigt kan vi inte räkna med några definitiva svar och kanske ger sig filmen i kast med mer än den egentligen är beredd att klara av, eller så är den medvetet vag och undanglidande i traditionsenlig europeisk arthouse-filmanda. Hur man uppfattar det och i vilken mån man uppskattar filmen beror säkert på förväntningarna. Jag skulle ändå vilja hävda att det är en av regissörens bättre, mer konkreta och instinktivt uppslukande filmer. Tvetydigheterna är verkligen inte bara av ondo. Och Vikander kontra McAvoy som ett par med omedelbar förbindelse går definitivt att tro på.

© Johan Lindahl
2018-12-28

Foto: Allstar/Lionsgate

Källa: Scanbox

Originaltitel: Submergence
Tyskland/Frankrike/Spanien/USA, 2017
Regi: Wim Wenders
Med: Alicia Vikander, James McAvoy, Alexander Siddig, Jannik Schümann, Reda Kateb, Celyn Jones, Mohamed Hakeemshady, Jess Liaudin, Godehard Giese, Andrea Guasch

Genre: Drama, Romantik, Thriller
Svensk biopremiär: 2018-06-08
Hemmabio: 2018-10-15







     

Dela |